| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ONDSKAS, v. dep.; anträffat bl. i inf. o. pr. ondskas.
(†) vara förargad l. uppretad l. förbittrad; (i ord l. handling) ge uttryck åt vrede l. hätskhet. VRP 14/4 1729. (Lat.) Iracunde me gero, (sv.) fräser, ondskas. Juslenius 383 (1745). (Lat.) Iratus sum, (sv.) ondskas, är vred. Dens. 431. Landsm. XI. 3: 181 (1897).
Spalt O 979 band 19, 1950