| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) icke förbjuden, tillåten. Ther han .. hade lust .. att lathe såge .. en stock eller 50, dhå skall th[et] altÿdh ware honom oneket. 2SthmTb. 5: 182 (1576). Möller 2: 2009 (1785).
2) icke förnekad; som man icke vägrat att ge l. erlägga. Lind 1: 347 (1738). Murberg FörslSAOB (1791). —
ONEKANDES, adv. (-des 1756—1918. -dis 1537)
1) (†) utan protester, utan prut(ande), utan att man l. ngn prutar. G1R 11: 363 (1537). (En tunna säd) som nu .. kåstar 12 Dr silf(ver)m(yn)t onekandes. VDAkt. 1720, nr 32. Hade jag ljugit .. så kan nog varit möjligt, att lögnen hade lyckats och jag fått mitt approbatur onekandes. Svedelius Lif 310 (1887). Förslaget .. blef onekandes antaget. Dens. Repr. 527 (1889).
2) (numera föga br.) onekligen, utan tvivel, förvisso. Eld-Rior .. hafva onekandes mycken förmon med sig. Brauner Bosk. 142 (1756). Östgren PensKardb. 166 (1918).
Spalt O 981 band 19, 1950