Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORINGAD, p. adj. (förr) om svin: som saknar ring i trynet; icke ringad. G1R 22: 365 (1551). Oringat Swijn giör ojämpn slåter. Grubb 651 (1665). Heckscher SvEkonH 1: 393 (1936; om förh. 1701). jfr (enst., ordlekande, om person som icke är ringförlovad): Simpla älskande, som ännu voro oringade. Kullberg Portf. 238 (1850).

 

Spalt O 1283 band 19, 1950

Webbansvarig