| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) (†) icke rutten, icke ruttnad. Juslenius 209 (1745). Att Ygdrasill må / med orötta grenar än längre stå. Ling Gylfe 434 (1814). jfr Grimberg SvH 59 (1905; i övers. av Västgötalagen).
2) om lin l. hampa: icke rötad. At förvara Linstielkarne orötte. VetAH 1747, s. 100. Form 1942, s. 118. —
ORÖVAD, p. adj. [fsv. orövadher] (†) icke plundrad l. bortrövad; icke berövad (ngt); som det icke tagits bort ngt från. Linc. (1640; under inspoliatus). (Det) skall slås med stänger öfver bräderna på taket, så att taket kan ligga oröfvadt och orördt af skalkar och bönder. Johansson Noraskog 3: 61 (cit. fr. 1661). Murberg FörslSAOB (1791).
Spalt O 1404 band 19, 1951