OSTRUTIIROT, f.
Etymologi
[jfr fd. ostriz, ostryz, ä. t. ostrantz, ostritz, ostrucie, onstritz, mlat. ostrucium, ostricium; efterleden ROT; f. ö. av oklart urspr. — Jfr ALSTRINGSROT]
(†) (roten av) växten Imperatoria ostruthium Lin., mästerrot. BOlavi 111 a (1578).
Spalt O 1515 band 19, 1951
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se