| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OSTRIDBAR3~02, äv. ~20.
1) (†) obestridlig; odisputabel. VDAkt. 1712, nr 72 (1711). Det är ostridbart, at den jemnkning måste vara den fullkomligaste, som (osv.). VetAH 1748, s. 61. Murberg FörslSAOB (1791).
2) (numera bl. tillf.) icke stridbar; som är dålig l. oduglig som krigare; icke stridsduglig; förr äv.: feg. Svart Gensw. F 8 a (1558). Alldenstundh .. (lapparna ha) ifrån begynnelsen ostridbara warit. Landsm. XVII. 3: 25 (1672). Ostridbar .. (dvs.) feg. Murberg FörslSAOB (1791). Kullberg Tasso 2: 217 (1860). jfr (†): Ey något Fältslag änn Wj Platzen ha behållit! / Dess (dvs. konungens) Ostridbara Namn en del og dätta wållit. Börk Darius 35 (1688).
Spalt O 1507 band 19, 1951