| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) (†) om person l. kropp l. organ o. d.: icke frisk, sjuklig, sjuk. Thet är bätre at en är fattig och .. frisk, än rijk och osund. Syr. 30: 14 (öv. 1536). En osund mages qväljningar. Geijer I. 5: 177 (1811). Lindfors (1824). särsk.
2) i fråga om utseende l. hy: sjuklig; i sht: som tyder på en tärande sjukdom l. ohälsosam livsföring o. d. Osund hy. En ung man med ett osundt utseende och fängelsehy. Edgren Kovalevsky 170 (1892).
3) menlig för hälsan, ohälsosam, skadlig; numera i sht om sådant (i sht klimat, bostad, luft, trakt, läge o. d.) som är långsamt nedbrytande gm att skapa l. utgöra en ohälsosam miljö o. d. LPetri Œc. 67 (1559). Alt thet tigh kyler är nw (dvs. i december) osundt. Ps. 1567, Kal. s. B 5 a. (Man bör i en trädgård icke plantera) Böök .. eller Eeketrää ..; ty theras Skugge är osund. Risingh LandB 35 (1671). Ingen ting är o-sundare än de Välluster, hvaruti man intet håller måttelighet. Ehrenadler Tel. 365 (1723). Orten var mycket sumpig, och derutaf en rå och osund luft. Nordberg C12 2: 407 (1740). Fryxell Ber. 6: 151 (1833; om fångenskap). Trånga och osunda ’logement’. Hellström Malmros 70 (1931). särsk.
a) om mat l. dryck o. d.; numera nästan bl. i sådana uttr. som osund föda, diet. När man lather för myket flesk i kålen, så pläger han bliffve osund. G1R 27: 58 (1557). ”Korv är osund mat” — sa’ katten åt hunden. Holmström Sa’ han 53 (1876).
b) (†) om tid: som medför l. är präglad av sjuklighet. Sidste Qwarteret (i augusti) kommer medh någre osunde .. Dagar. Schwartz Alm. 1646, s. 30. (Sv.) Ett osundt år, (lat.) Annus gravis & pestilens. Schultze Ordb. 5191 (c. 1755). Kolmodin Liv. 1: 306 (1831).
c) (†) i uttr. vara ngn l. ngt osund, vara ohälsosam för ngn l. ngt. Syr. 37: 27 (”38”) (öv. 1536; ännu i öv. 1792). Tigh är icke osundt gå til badha. Ps. 1549, Kal. s. 7 a. Linc. E 3 a (1640; om mat; jfr a).
4) i bildl. anv. av 1 o. 3; vanl. med abstrakt huvudord; särsk.
a) (numera i sht med anslutning till b) allmännare: ofördelaktig, skadlig; till skada; förr äv. övergående i bet.: oriktig, felaktig. Runius (SVS) 1: 290 (1713). Hr Cellsius återgaf .. Bornewills tankar om månans af- och tiltagande, och emedan de på osunda principier äro grundade, så kunde han dem ej annorlunda änn onyttige anse. VetAP 1: 260 (1740). Ett .. osundt undseende på ett område, der .. punktlighet måste vara den yppersta lagen. Forssell Stud. 1: 156 (1868, 1875). Östergren (1934).
b) för att beteckna att ngt vittnar om l. medför l. präglas av själslig ohälsa l. förvändhet l. är moraliskt tvivelaktigt l. värkar (moraliskt) neddragande o. d.; om fantasi o. d. särsk. närmande sig bet.: snuskig, anfrätt; om affärstransaktion särsk. för att beteckna att den bär prägel av jobberi o. d. Osunda inbillningar. Lagerström Bunyan 1: 139 (1727). En osund literatur. Sundén (1888). Unga män, som .. betala osunda kärleksförhållanden. Tenow Solidar 3: 168 (1907). Osunt har det hela .. så till vida varit, som man använt inkomster vilka rätteligen borde ha tillhört andra. Heckscher EoH 325 (1922). Det dekadenta nöjeslivets osunda kvalm. Segerstedt Händ. 27 (1923, 1926). Hans celibat alstrar osunda drömmar. 3SAH LIII. 2: 16 (1942). SvD(B) 1948, nr 155, s. 4 (om affärstransaktion). Hedberg Dan 77 (1948). särsk. (enst.) om affär: som tillämpar illojala l. tvivelaktiga affärsmetoder; jfr c. Att en osund fröaffär alltid med sneda blickar upptager en kontroll. LAHT 1901, s. 210.
c) om konkurrens, för att beteckna att varor bjudas ut till underpriser; jfr a. HeimdSmåskr. 9: 4 (1910). SFS 1939, s. 464.
5) [bildl. anv. av 1] (i fackspr.) om (föremål av) järn l. stål: blåsig, otät. Osunda räls. JernkA 1883, s. 111.
Avledn.: osundhet, r. l. f.
1) (†) till 1: sjuklighet, ohälsa. Linc. Pp 6 b (1640). Serenius EngÅkerm. 270 (1727). Cavallin (1876).
2) till 3. Man finner här .. fåå Inwånare, för Lufftens O-sundheet. Amer. 24 (1675). Aronson SlumpMyndl. 169 (1922). (enst.) konkretare, om ngt ohälsosamt l. orent. Två .. gaslågor, som bortbränna osundheten. TT 1887, s. 87.
3) till 4; bildl. PedT 1893, s. 135. (Goethes) dikt var .. hälsan själf midt i förkonstlingens osundhet. Söderhjelm Runebg 2: 518 (1906). —
OSUPEN, p. adj. (enst., †) om person: som (under dagens lopp ännu) icke druckit brännvin. Posten 1768, s. 169. —
OSVALLAD, p. adj. arkeol. om fornfynd (av sten l. lera o. d.): som icke (bär märke efter att ha) utsatts för vågsvall. Fornv. 1930, s. 30. Osvallad keramik i närheten av .. strandlinjen. Därs. 1932, s. 40. —
OSVARAD, p. adj. (†) obesvarad; som icke får l. fått svar; särsk. i uttr. låta (ngn l. en skrivelse o. d.) (bliva) osvarad, underlåta att svara (ngn) l. att besvara (en skrivelse o. d.); äv. i uttr. låta osvarat till ngt, underlåta att svara på ngt. Ther til kunne wij icke late oswarat. Chesnecopherus Skäl V 4 b (i handl. fr. 1593). At late så mächtigt Konungerijkes folck, på een så .. wälmeent skrifwelse blifwa oswarat. Därs. Iii 1 a (1607). Så äre .. åttskillige .. schriffuelsser blefne osvarede. AOxenstierna 2: 107 (1612). Widekindi KrijgH 550 (1671). Strand Tidsfördr. 1: 110 (1763). —
OSVARVAD, p. adj. BoupptSthm 30/12 1686 (om tenn). Palmstierna Artill. 18 (1872; om granater). särsk. bildl. Söderhjelm Upps. 23 (1905; om replik i en teaterpjäs). —
OSVAVLAD, p. adj. icke behandlad med svavel l. svavelrök; icke svavlad. VetAH 1791, s. 121. Får .. (en tom tunna) ligga osvaflad en tid, så hjelper insvaflingen icke mera. AHB 26: 29 (1869). LAHT 1912, s. 249 (om äpplen). särsk. (†) om vin, för att beteckna att flaskan vid påfyllningen icke innehållit svavelrök. Hiärne Suurbr. 70 (1680). Murberg FörslSAOB (1791). —
OSVEDD, p. adj. icke svedd; förr äv.: obränd. Verelius 195 (1681). Wettersten Forssa 44 (c. 1750). Lindqvist FinLyr. 1: 73 (1926). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., för att beteckna att ngn kommer helskinnad ur en riskabel situation o. d. Mellin Nov. 1: 332 (1830, 1865). Om .. ministèren lyckades, att, osvedd, genomgå detta eldprof. Crusenstolpe Ställn. 13: 68 (1848). —
OSVEKAKTELIGEN, adv. (oswijckachtelighen) (†) troget. Sitt .. lyffte och Ecktenskaps förbundh orÿggelighen och oswijckachtelighen holla. VDAkt. 1664, nr 154. —
OSVEKAKTIG, adj. (†) sveklös, uppriktig, ärlig, trogen. G1R 18: 262 (1547). Osweckachtigh kiärleek. BoupptSthm 1688, s. 215 b (1674). —
OSVENSK, m. (†) man som icke är svensk; man med osvenskt sinnelag. Jon Amundson, det är främlingen, o-svensken. .. Han är förrädaren! Almqvist Herm. 166 (1833). Holmberg Tidsstr. 63 (1918). —
OSVENSK, adj.
1) (numera bl. tillf.) icke svensk, (ur svensk synpunkt) utländsk; förr äv. om person: som är (ur svensk synpunkt en) utlänning. Möller (1807; om person). (Dansen) polskan var ursprungligen osvensk. Valentin Musikh. 1: 137 (1900).
2) som är främmande för l. strider mot det som är utmärkande för Sverige l. svenskarna l. svenska språket; som icke är som svenskar bruka vara; som icke anstår en svensk; som icke hyser l. vittnar om kärlek till l. som handlar fientligt mot l. till skada för (fäderneslandet) Sverige; riktad mot (fäderneslandet) Sveriges intressen; särsk. om (användning av) ord l. uttryck o. d.: som icke är korrekt o. idiomatisk svenska. Palmfelt Ecl. Dedik. 12 (1740). Et främmande och osvenskt constructionssätt. Höijer 4: 485 (1798). I samma mån, som .. (de bildade ståndens) konstpoesi tagit en ytlig och o-svensk rigtning, tycktes mig (osv.). PoetK 1816, s. VIII. Fy, du har ett osvenskt hjerta. Snoilsky 2: 100 (1881). GHT 1944, nr 18, s. 13. Siwertz Förtr. 110 (1945).
Avledn.: osvenskhet, r. l. f. till 2: egenskapen l. förhållandet att vara osvensk. En umgängeskrets, som jag föraktar just för dess osvenskhet. Almqvist Col. 6 (1835). särsk. konkretare, om osvenskt ord l. uttryck o. d. Almqvist SvSpr. 158 (1832). 3SAH 6: 391 (1891). —
OSVENSKA, r. l. f. (föga br.) dålig l. icke idiomatisk svenska; gm främmande ord o. d. vanställd svenska. Thorild Gransk. 1784, 1: 64. Vi finne så mycken osvenska skrifvas. LBÄ 36—38: 49 (1800). Östergren (1934). —
OSVIKANDE, p. adj. (†) som är utan svek, sveklös, trofast, pålitlig. Osvijkande vänner. Wallius 2Likpr. A 6 a (1629). (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 205 (cit. fr. c. 1890).
Spalt O 1525 band 19, 1951