| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OTAL, oböjl. sbst. n. [jfr d. utal, nor. utall, isl. útal, mlt. untal, t. unzahl; ordet, som sannol. urspr. är en ssg med o- 1, med bet.: ngt oräkneligt, oräknelig mängd, uppfattas numera ss. ssg med o- 3] (i sht vard. o. i vitter stil) oändligt l. oerhört stort l. oräkneligt antal, oräknelig mängd; i allm. åtföljt av innehållsbestämning med l. utan föregående prep. (av). Wingård 2: 481 (1837). Ett otal större och mindre ångbåtar och transportfartyg. Grotenfelt LandtbrFinl. 5 (1896). Ett otal av mestadels mycket små kommuner. NordT 1929, s. 106. särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. i (förr äv. till) otal, i l. till ett stort antal. Böcker till otal .. äro skrifna och författade (om Egyptens fornlämningar). Wallin Bref 57 (1845). (Under jakten) upplefdes i otal dessa små äfventyr och tilldragelser, om hvilka gamle jägare ha så mycket att berätta. Öman Ungd. 163 (1889).
b) (†) oerhört stor myckenhet l. ”massa” av ngt. Hvilket otal af onödvändig .. läsning har icke nu utflödat! Wingård 2: 281 (1838). —
OTALANDE, p. adj. (†) som saknar talförmåga, ”död”. Miraklet at låta otalande ting tala. Kellgren (SVS) 2: 271 (1791). —
OTALD, p. adj.1, äv. OTALT l. OTALAD, p. adj. (-talad 1791—1934. -talat, n. sg. c. 1565—1934. -tald 1889—1911. -talt, m. l. f. l. r. 1799—1934. -talt, n. sg. 1698 osv.) [till tala]
1) (numera knappast br.) som man icke sagt l. fått säga, osagd, onämnd; särsk. i sådana uttr. som (icke) hava ngt otalt, (icke) ha ngt (mer) att säga l. ha ngt att tillägga (jfr 2); lämna ngt otalt, låta bli att nämna om ngt, låta ngt vara osagt. Jag hafver intet otalat. HH 20: 150 (c. 1565). (Det är mycket som man gör) som blir otalt, om intet andre tala om det. Sahlstedt SagTupp. 2 (1758). Huru des efterlämnade Enka .. sysslan uppehölt, lämnar församlingen .. otalat. VDAkt. 1798, nr 133. Är något otalt än, så säg. Runeberg 6: 82 (1862). Östergren (1934).
2) (i sht vard. o. i vitter stil) i uttr. ha ngt l. ett ord otalt (tillf. äv. några l. ett par ord otalta) med ngn, ha ngt att säga ngn l. att tala med ngn om, vilja tala med ngn; vanl. (i sht negerat) bildl. l. oeg.: (icke) ha ett ouppgjort mellanhavande med ngn, (icke) vara i konflikt med l. stå i ett spänt l. ovänskapligt förhållande till ngn, (icke) ”vara på kant” l. ”ha en gås oplockad” med ngn. Rålamb Resa 90 (1658, 1679). Jag har et ord otalt med Er. Dalin Arg. 2: 222 (1734, 1754). ”Vänta! jag har ett par ord otalade med min gunstige herre”, röt Badin. Crusenstolpe Mor. 5: 111 (1843). När denna fara väl var öfver, erinrade sig konung Gustaf, att han hade något otaldt med sina Dalkarlar. Odhner Lb. 134 (1869). När höger, vänster och socialister icke ha något otalt med hvarandra! Då försvinner kriget ifrån jorden! Hedin 1Varn. 24 (1912). särsk. (mera tillf.) bildl. l. oeg., i uttr. som beteckna att ngn anser sig ha anledning l. har god lust att komma i närmare kontakt med ngn l. ngt o. d. En stor och färsk ost! jag har ett par ord otalta med den. Nordforss Matr. 10 (1799). En ung och glad hund, som ännu ansåg sig ha en del otaldt med tillvaron (o. därför icke ville dö). Söderberg Hist. 158 (1898).
3) (†) i uttr. sitta otalt, sitta tyst, utan att deltaga i samtalet. Weise 362 (1697; t. texten: ungeredt). —
OTALD, p. adj.2 (†) oräknad; oräknelig, otalig. Lind (1738; under ungezehlet). SvTidskr. 1873, s. 162.
Spalt O 1552 band 19, 1951