Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OTERA (o`tera sig (ē) Weste), v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. otera; antingen avledn. till OTERIG l. bildat till fsv. tera sik, bete sig, uppföra sig, sv. dial. tera sig, uppföra sig (väl), smutsa ner sig, av mlt. (sik) tēren (se OTERIG)]
(†)
1) tr.: (för)orena, osnygga, smutsa l. söla ner (särsk. med exkrementer). (Den berusade somnade i kyrkan) och oteerade thet helige Rummet om Natten aff thet han giorde ifrån sigh bådhe nedan och ofwan. Schroderus Os. 2: 124 (1635). Dalin (1855).
2) refl.: osnygga sig l. smutsa l. söla ner sig (särsk. med sina egna exkrementer). Schroderus Dict. 280 (c. 1635). Dalin (1855).

 

Spalt O 1558 band 19, 1951

Webbansvarig