| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OVÅLING ω3~vå2liŋ l. OVULING ω3~vɯ2liŋ, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar.
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) slarvig l. ovårdad l. oordentlig l. drumlig l. lat person, slarver; odugling. Lind (1749; under schleuderer). Den ovålingen, som trodde sig så stor och kaxig, fast han knappt kunde reda sig i fyllan. Väring Vint. 178 (1927).
Spalt O 1708 band 19, 1951