| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
VÖRDA vœ3rda2, v. -ade (OPetri 3: 528 (c. 1535) osv.) ((†) pr. -er LPetri Sir. 30: 12 (1561); pr. pass. -es Hund E14 276 (1605), Juslenius 349 (1745: wanwördes). — sup. wyrdt Job 30: 1 (Bib. 1541). — p. pf. wyrden BtÅboH I. 10: 37 (1601: wanwyrden); wyrdet (-ö-) G1R 15: 548 (1543: whanwyrdet, n.), RF 1634, § 18). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING (†, VadstÄTb. 238 (1597), Pleijel Herrnh. 38 (i handl. fr. 1736)), -NING (numera bl. tillf., G1R 1: 45 (1523) osv.); -ARE (se avledn.).
åsätta (ngt) ett (sådant l. sådant) värde; särsk. (o. numera bl.): sätta (högt) värde på l. uppskatta (se d. o. 3) (ngn l. ngt); visa respekt l. aktning för; äv. med refl. obj. (se d); jfr DYRKA, v.1 II 3, HÄGNA, v. 3 c, VENERERA, VÄJA, v. 2. G1R 1: 161 (1523). Oansedt han hade sampt hans Stalbröder .. kosteligh spijsning aff Konungens eghit bord .. wördade the sådant intet, vthan .. gåfwe sigh med grön kål, ärtor och .. watn wäl tilfridz. Rudbeckius Starcke C 8 b (1624). Språket bör man vörda: man bör tala god och behagelig Svenska. 1VittAH 1: 113 (1755). Akademien, långt ifrån att .. vilja införa ett nytt stafningssätt, vördar tvertom framför allt bättre författares bruk, och söker blott att bringa ordning i detta bruk, och uppsöka skälen dertill. Broocman SvSpr. 104 (1810). Tonen (i breven) är helt annan än i dikterna, vördande och halft ödmjuk. Söderhjelm ItRenäss. 296 (1907). Baronessan, som vördades av alla, hade dött. Lagergren Minn. 6: 87 (1927). Att inskärpa .. de tio budorden, till exempel de om stöld, begär till andras egendom eller vördande av föräldrarna. KvällsP 21/6 2014, s. 2. — jfr ILL-, MISS-, SID-, VAN-VÖRDA. — särsk.
a) (numera bl. i bibeln o. bibelpåverkat spr.) med avs. på Gud l. högre väsen l. ss. gudomlig uppfattad person o. d.: dyrka l. tillbe. (Folket) giorde itt belete epter then herligha konningen, på thet the motte med flijtt wyrda honom fråwarande lijka som han när warit hadhe. SalWijsh. 14: 17 (öv. 1536). Man skal ähra och wyrda .. (helgonens) Herra och Gudh. KOF 1: 333 (1575). Tiena, fruchta, och wyrda Gudh effter Lagen. Emporagrius Cat. D 5 a (1669). Bacchus är den jag vill vörda. Bellman (BellmS) 15: 62 (1767). Främst vörda höga Gudar, ty ondt och godt, / som storm och solsken, komma från himlen blott. Tegnér (TegnS) 4: 18 (1823).
b) (†) i sådana uttr. som vörda ngn med ngt, hedra (se HEDRA, v. 2 slutet) ngn med ngt. Carl IX Rimchr. 42 (c. 1600). I Rijket skall och wara een Rijkzens eller Öfwer-Marskalck, wyrdet medh Rijkzens Rådz Condition. RF 1634, § 18. At man och Osz .. icke eens medh ett rätt och ährligit Leigdebreff hafwer welat wörda. SwarDaManif. 1644, s. S 3 a (1636). (Rikets ständer) äro aldeles villige, bögde och benägne at vörda hans durchlauchtighet (dvs. prins Fredrik av Hessen) med äretitulen af kongl. höghet. 2RA 1: 12 (1719). Wecksell DHjort 111 (1862).
c) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som vörda ngn l. ngt som (förr äv. för) ngn l. ngt, i ngn vörda ngt, visa ngn l. ngt (den) vördnad l. respekt (som tillkommer denne l. detta) i egenskap av ngn l. ngt. Att een annen skall ware her i rijked införd, den som schall ware oss lijk, hwilken wårt elskelig rijkzrådh bekenne och wörde för deres konung. RA I. 4: 798 (1598). Hwilket jag wördar för et synnerligit wänskaps prof. VDAkt. 1760, nr 202. Prästernas Cælibat eller äcktenskapslösa lefnad vördades såsom en fullkomlighet, den där vore Gud behagelig. Botin Utk. 379 (1761). (Mamsell Nylander) måste vördas som .. kastrullernas drottning. Sturzen-Becker 2: 129 (1861). Hans kyrka skall .. i honom vörda en av sina klassiska lärofäder. SvTeolKv. 1932, s. 57. Pythagoras vördades som den store mästaren i filosofisk insikt. Aspelin TankVäg. 1: 159 (1958).
d) (†) refl.: värdigas (göra ngt) l. ha godheten (att göra ngt); äv.: nedlåta sig (till att göra ngt); äv. i liktydig icke refl. anv. At eders hög(het) för waare bön schwldt wilde wörde siig tiil ath wnna samme frw else the gotz ighen. G1R 2: 124 (1525). Hon försmådde så konungens brödher, at hon aldrig wilde wörda sich til at tala itt wenligit ordh med them. OPetri Kr. 80 (c. 1540). (I dansen) får man se, huru mången nijger och krummar sig, som elliest icke en Gång wördar sig böia Knän för Jesu Namn. Fernander Theatr. 335 (1695). (Främlingen som försöker lära sig svenska) kastar then Swenska skrifften och boken ifrå sig, och wyrdar ei mer läsa hen(n)e. Swedberg Schibb. 6 (1716).
e) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åtnjuter vördnad; aktad l. respekterad; jfr STOR, adj. I 6 c, VÖRD, p. adj. PJGothus Savonarola SyndSp. G 7 b (1593). En .. Band-hund .. så pröfvad och vördad, at ingen bof .. dristat sig nalkas. Tessin Bref 1: 71 (1751). En tid, då .. Rudbecks anseende .. ännu var i allmänhet högt och vördadt. Atterbom Minnest. 1: 208 (1847). Mig åligger genom Societetens vördade uppdrag den sorgliga pligt, att (osv.). ASScF 3: Minnestal 1: 2 (1848). Vi såg hastigt på vår arbetardiktnings pionjär, på vår vördade kollega. Lo-Johansson Förf. 35 (1957). — jfr HÖGST-, HÖGT-VÖRDAD.
f) [fsv. virþing, virþning] (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning, förr äv. -ing (se särsk. β α’): vördnad l. aktning l. respekt; förr särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med sådana ord som vägsel l. ära; äv. närmande sig l. övergående i bet.: vördnadsbetygelse; förr äv. i fråga om ngns sociala ställning (se α). Saa waare wel höfwelegit ath han skildis hædan fraan rikit med naakon wördningh ok ære. G1R 1: 61 (1523). Doch alltidh i acht tagendes, att Rijksens wyrdning icke j någon måtte förkrenckes eller præjudiceres. HSH 27: 171 (1633). E. K. Maj:ts Allernådigste Skrifuelsze .. den iagh den 10. hujus i Vnderdånigste wyrdning hafuer undfångit. Stiernhielm (SVS) III. 1: 122 (1648). Våra häfder vittna om de gamlas stora nit och .. en synnerlig vördning för sina Domare. Liljestråle PVetA 1775, s. 19. Riddarne och svennerna och allt folket gingo dem till mötes, och helsade dem med stor vördning. SvFolks. 349 (1849). En af de tankar, som icke böra få dö och inför hvilken vi uttala: Heder och vördning! VL 1908, nr 197, s. 4. — jfr GUDA-, O-VÖRDNING. — särsk.
α) (†) i fråga om persons sociala ställning: rang l. värdighet (se d. o. 4). Vthi den andre Ordningh (av ridderskapet) .. skole alle dhe familier inskrifwes som kunne bewisa, att någen af deres Föräldrar eller Förfäder hafwa klädt Rijkssens Rådhz Embete och Wördningh här vthi Rijkedt. RARP 1: 2 (1626). De ega .. ingen annan vördning, än den konungamaktens hägn kan dem förläna. Forssell Hist. 1: 34 (1869).
β) (†) i vissa uttr. särsk.
α’) ha l. hålla ngn l. ngt i (sådan l. sådan) vördning l. vörding, hysa l. visa (sådan l. sådan) respekt l. vördnad för ngn l. ngt; jfr HÅLLA, v.1 33 d α. G1R 1: 65 (1523). Therföre skolen j haffua mijn ord j wyrdning. LPetri Sir. 41: 16 (1561). Hann beplict(e)r siigh, at hann skall lyda siin fad(e)r och haffua sinn ecta husstru i act och wyrdiingh. VadstÄTb. 238 (1597). Alt ifrån äldsta Hedenhös tider har den visa ålderdomen hållit Skogen uti en särdeles vördning. Rudenschöld PVetA 1748, s. 4. Det goda barnet håller sina Föräldrar i wördning och nalkas dem aldrig med falskhet eller sjelfswåld i tal och åtbörder. Hagberg Pred. 2: 180 (1815). Lidforss DQ 2: 526 (1892).
β’) vara i sådan l. sådan vördning, åtnjuta sådan l. sådan vördnad l. aktning. G1R 27: 208 (1557). Konungens testamente ähr hos oss i stor wördningh, achtandes oss at wij icke falla där ifrå. RARP 7: 67 (1660).
γ’) i sådana uttr. som bevisa l. giva l. göra ngn (sin) vördning, avlägga sin vördning. Giff oss then nådh, ath wij kunne haffwa tich kär, rädhas tich, och göra tich then wördning som godh barn bör göra theras fadher. OPetri 1: 67 (1526). Så komme wij en fierran wäg och lång, / Wår wyrdning them at göre. Stiernhielm Parn. 1: 8 (1651, 1668). Han bewijste henne all heder och wyrdning, och älskade henne såsom en Moder. Sylvius Curtius 376 (1682). Se här kommer min Son, som också will aflägga sin wördning. Lagerström Molière Gir. 72 (1731). Konungen (försummade) icke, at hedra sit Råd, och gifva dem i landet all behörig vördning. Schönberg Bref 1: 231 (1778).
Ssg (numera bl. ngn gg): vördans-värd. vördnadsvärd. En så wördanswärd, gynnande och Widtfrägdad Styresman. ÅbSvUndH 83–84: 255 (1772). Förlidet år firade det vördansvärda åldriga paret minnet af ett 50-årigt lyckligt äktenskap. NDA 12/2 1883, s. 3. —
VÖRDARE, m.//ig. (numera bl. tillf.) om person som visar ngn l. ngt vördnad; äv. övergående i bet.: beundrare. Linc. Llll 5 a (1640). Förunna mig dän höga Nåden, at wara räcknad ibland E. E:s aldra ringaste och trognaste Clienter och wördare. KStobæus hos Fürst Stobæus 66 (1738). När han frejdigt bekänner sig ”alltjämt vara rojalist, försvarsvän, högerman och vördare av våra stora historiska minnen”. SvD 24/9 1971, s. 4. —
VÖRDNAD, se d. o.
Spalt V 2516 band 38, 2021