| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅLA vå3la2, v.1 -ade (Forsius Fosz 165 (1621: wålar, pr.) osv.) ((†) p. pf. n. wohlt Swedberg BetSwOlycko 6 (1710)).
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bry sig l. bekymra sig om (ngn l. ngt); akta l. respektera; uppskatta l. värdera; särsk. med obj. bestående av inf.-uttr. (med l. utan inf.-märke), äv.: gitta l. idas; äv. dels utan obj., dels (o. numera i sht) i liktydig refl. anv. (se slutet); äv. (numera bl. i slutet) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om; i sht i nekande l. därmed jämförlig sats; jfr VÅRDA, v. I 2. Forsius Fosz 165 (1621). (Han kallades) til förhöör om sitt onda huus regemente, men han wålade eij comparera (dvs. inställa sig). Murenius AV 67 (1640). Han .. wålade intet mycket, fast än the med Mulkokor bak vppå honom spelade. Weise 170 (1697). (Bönderna kan) fördraga Solenes heta: wåla litet om skuggan: weta intet af kräselighet. Isogæus Segersk. 559 (c. 1700). Hogendorp skall vara mycket rik och är tysk Riksgrefve, hvilket holländarn äfven så litet vålar som han högt acktar det förra. Ferrner ResEur. 128 (1759). För några veckor sedan vålade han knappt att svara och röra vid hatten, då våra förnämsta herrar, med hatten i handen ställde sitt tal till honom. Crusenstolpe Tess. 5: 145 (1849). De knogade å sparade å fick ett slags välstånd, men ingen vålade dem ändå, mer än husbondfolket; aldrig att de andra ville vara med dem. Berg Clerck 106 (1898). Varför skulle jag våla det? Karlgren KinNov. 154 (1921). — särsk. refl.; särsk. dels med obj. bestående av inf.-uttr., dels med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om, dels utan obj.; jfr VÅRDA, v. II b, c. Jag will Ey wåla mig, åt Er min Mun upplyfta. Börk Darius 24 (1688). En wettgirig begynnare wålar sig ej widare om et fruktlöst hufwudbråk. Tessin Bref 2: 183 (1754). Den otacksamme, som icke ens vålat sig att skicka dem en hälsning. CGvBrinkman hos Wrangel BrinkmTegn. 235 (1830). Jenny ämnade bli ond, men vålade sig icke, ty hon ville ha trefligt. Strindberg Fan. 79 (1907). Det fanns en tid, då du knappt vålade dig till att hälsa på oss på gatan. Bergman Farmor 231 (1921). Han pulsade in i slynget, leende åt denna fåne, som .. vålade sig om att hoppas. Rosendahl Lojäg. 9 (1956).
Spalt V 1697 band 38, 2019