| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅRDA vå3rda2, v. -ade (Joh. 12: 6 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 17: 279 (1545), Swedberg Ordab. (1725); p. pf. n. vårt Swedberg SabbRo Förmäle § 1 (1710), Swedberg Lefw. 28 (1729)); förr äv. VÅRDAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, KOF II. 2: 346 (c. 1655), VDAkt. 1703, nr 416 (: omwårdan)), -ANDE, -NING (†, PPGothus Und. D 1 a (1590), AAGrafström 2: 145 (1840, 1864: omvårdning)); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
I. tr. o. intr.
1) (†) motsv. VÅRD, sbst.1 1: bevaka l. vakta l. hålla uppsikt över (ngn l. ngt); äv.: skydda (ngn l. ngt) (från ngn l. ngt); äv. intr., om ngt sakligt: utgöra gräns (mellan ngt o. ngt) (jfr VÅRD, sbst.1 3); i vissa språkprov utan klar avgränsning från 4. Hon behöffuer icke bewaaka och wårda sitt Hws för sinom wen. PJGothus Helg. A 2 b (1593). Giärdisgården som wårdadhe emillan dalegiärde och högwedh och the andres Engh. HammarkDomb. 19/6 1618. Inhägnader (bör) icke allenast .. åhrligen synas och botas, utan ock boskap igenom wallhion wårdas eller på annat sätt fängslas. Berch Hush. 163 (1747). Bonden (har) blifvit satt under kroppsstraff för det han icke mägtat vårda en på brott och undanflykter utlärd skälm, som blifvit till hans förande öfverlemnad. LBÄ 33–35: 73 (1800). Hur skulle hennes konst bedra din hela vakt? / Hur föra stoden bort från ett så vårdadt läger? JGOxenstierna 5: 41 (c. 1817). At hafwa noga akt derå at Skogen vårdas från åverkan. OfferdalKArk. N I. 2, s. 272 (1825). — jfr O-VÅRDAD.
2) (†) lägga vikt l. fästa avseende vid l. beakta (ngt l. ngn); bry l. bekymra sig om; med obj. bestående av att-sats äv.: se till l. laga (se LAGA, v. 1 b β); äv. närmande sig l. övergående i bet.: (upp)skatta l. värdera (ngt); äv. dels med obj. ersatt av prep.-uttr. (särsk. inlett av om (se b)), dels med indirekt obj., liktydigt med: bevärdiga (se c), dels i opers. abs. konstruktion, ungefär liktydigt med: ge akt l. se upp (se d); i sht i nekande l. därmed jämförlig sats; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 4; jfr II o. VÅLA, v.1 Så haffua ock andra warur .. warit wordadhe, på mark, öre och ortugh. OPetri Kr. 42 (c. 1540). Så förundrer oss icke lithet, att i wåre budh och Breff så förachte, och inthet mhere wårde huad wij schrifwe eder till. G1R 15: 599 (1543). At .. böija Pennan effter Tungan, som vndertijden intet wårdar, huru hon kastar Orden ifrån sigh. Wallenius Proj. A 3 a (1682). Ther sågeqwarn är, wårde ägaren, at spån ej fyller ström, eller flyter på åker eller äng. BB 20: 6 (Lag 1734). Konungen hade tilsatt en Commission .. för at samla penningar .. hvarvid de hade befallning, at altid mera vårda ändamålet än sättet därtil. SvMerc. 1764, s. 287. I Neapel, där Ordnings-verket och Policen så föga vårdas, och hvar man lefver efter behag. Björnståhl Resa 1: 292 (1771). (Patienten) förmärker följande morgon en ovanlig svullnad på högra sidan af veka lifvet, hvilken han dock ej mera vårdar, än at han likafullt går till Logen at tröska. VetAH 1778, s. 314. Mig tycks att den (dvs. ungdomstiden) är lång / Och full af tråk och träl och tvång: / Jag vårdar den ej stort! Öman LyrBl. 2: 54 (1868). — särsk.
a) i uttr. vårda (att) göra ngt, behaga (se d. o. 4) l. värdigas göra ngt; gitta l. idas göra ngt; i sht i nekande l. därmed likvärdig sats; jfr II b, III. G1R 25: 7 (1555). Här går mångt fattigt barn som ingen wårdar skiöta. Runius (SVS) 1: 180 (1707). Hvilken .. aflagt prof af större okunnighet, dem jag här icke vårdar uprepa. Rönnow PVetA 1774, s. 35. Med dold gensträfvighet vårdade hon ej att svara, då hon från annat rum hörde sig ropas. Hygiea 1840, s. 218. NordT 1896, s. 251.
b) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om; jfr 4 a α, b α, II c, III. Han är en leghodreng och wårdar intit om fåren. Joh. 10: 13 (NT 1526). Hon haffwer ingen som wårdar stort om henne. VDAkt. 1674, nr 179. Om dhe skulle förrätta detta som honom befalltes, eller om dhe skulle intet wårda om sådant. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 374 (1689). Hon wårdade litet om werldenes prång. Salvius BrudGrafskr. 68 (1740, 1757).
c) i uttr. vårda ngn (med) ngt, bevärdiga ngn med ngt. Att Konungen i Pohlen intet hafwer wårdat mig med nogot swar igen. RARP 7: 3 (1660). Effter som han intet ville vårda migh något suar, går iagh ifrån rätten. VDAkt. 1675, nr 31.
d) i det opers. uttr. som minst vårdar, när man som minst ger akt l. ser upp, när man som minst anar det. Tässe skulle altijd gå ther j Småland wijd Skogen, och som mindzt wordede skulle the vm nattetijd slå till. G1R 15: 183 (1543). Som minst wårdar, kantu siwk warda. Balck Ridd. B 1 a (1599).
3) († utom i b slutet) med saksubj.: vara av (så l. så stor) vikt l. betydelse, vara (så l. så) angeläget; äv. dels med indirekt personobj.: vara av vikt osv. för (ngn) (äv.: angå (ngn)), dels i förb. med prep.-uttr. inlett av om (se a), dels i p. pr. i adjektivisk anv. (se b). Medan the sittia szå stiilla, liicha szom thet vårdade intit them meer. G1R 9: 314 (1534). The .. skulle .. beflijta sigh ther om, at the wel och grundeligha thet lärde, som mest wårdar, och hoffuudhstycket är j sakenne. Förspr1Kor. (Bib. 1541). Hwadh wårdar tigh, huru en annar vthrettar sijn saak. LPetri 3Post. 27 a (1555). Gifft tina dotter, thet wårdar tigh mykit, och giff henne en förnufftigh man. LPetri Sir. 7: 27 (1561). Här motte wiszeliga wara något som mechta mykit wårdar, effter Apostelen så bedyrar sig, at han (osv.). Swedberg Dav. § 20 (1713). Swedberg Lefw. 439 (1729). — jfr OM-VÅRDA. — särsk.
a) i förb. med prep.-uttr. inlett av om, angivande vad l. vem som är av vikt osv.; äv. dels utan utsatt subj., dels med indirekt personobj. Thet sadhe han icke ath honom wordadhe någhot om the fatigha, vthan för ty (osv.). Joh. 12: 6 (NT 1526). Effter thet syntes mera wårda om them som woro the förste. LPetri 2Post. 13 a (1555). Att Hertigh Johan hade latedt ihnsettia på same bått någre kijster the ther honum mest vm wordendes wåre. HSH 3: 82 (c. 1565). Ther igenom kan predikan ock Catechismi förhör hindras, ther om ock mycket wårdar. KOF II. 2: 118 (c. 1655). Jag .. säger; at thet är mechta wårdt och angelägit om läromestare. Swedberg Lefw. 28 (1729).
b) i p. pr. med passiv bet. i adjektivisk anv., om ärende l. sak l. syssla o. d.: som är av (stor l. högsta) vikt, (mycket) viktig l. angelägen; äv. (med anslutning till 4) närmande sig bet.: som kräver handhavande l. ombesörjande. Wart her i bland anner wordande ärinde framsat om thet stora oköp som nw i landet är. G1R 1: 183 (1524). At thetta Mötets Fäder hafwa sijlat Myggor och vpswälgt Cameler, thet är, the hafwa bekymrat sigh om ringe Saker och satt the mäst Wårdande tilbaka. Schroderus Os. 2: 356 (1635). Then lydno, som I mig .. vti ett så wårdande, gudeligit, och Eder saligt mål bewiser. Swedberg Cat. B 5 b (1709). Ther iag jämte trägna predikningar hafft nog känning af många andra wårdande ämbetssysslor. VDAkt. 1751, nr 324. Hans under många år i riksens och kyrkans vårdande värf ådagalagda duglighet. Lundström LPGothus 3: 32 (1898). — jfr HÖGST-, HÖGT-, RIKS-VÅRDANDE. — särsk. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) i sådana uttr. som riksens l. rikets vårdande ärenden, för riket (mycket) viktiga l. angelägna ärenden. För monge riikitzins merkelige och wordendis ærende schuldt. G1R 2: 21 (1525). At riketz vårdande ärender kunde komma i andra händer, än genom hvilka de böra bedrifvas. 2RA 1: 344 (1723). Både 1945 och 1946 drogo herredagsmännen till Stockholm för att ägna tid och krafter åt riksens vårdande ärenden. GHT 1947, nr 294, s. 10.
4) motsv. VÅRD, sbst.1 6–8, i fråga om skötande l. hanterande l. omhändertagande o. d.; jfr 1, 2, 3 b. — jfr FÖR-, MISS-, OM-, VAN-VÅRDA o. O-VÅRDAD.
a) motsv. VÅRD, sbst.1 6, med sakobj.: (med omsorg l. omtänksamhet) sköta (se SKÖTA, v.4 I 1 c) l. ta hand om l. hantera l. handha; förvalta; ansvara för; med avs. på ngt abstrakt äv.: tillvarata l. upprätthålla l. vidmakthålla; vinnlägga sig om l. omhulda (se särsk. γ); ofta mer l. mindre liktydigt med: vårda sig om (jfr II c); förr äv. i allmännare anv., särsk. med avs. på dels uppfostran o. d. (se ε), dels syssla l. plikt o. d. (se ζ); förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om (se α) l. för (se β); jfr b. Vårda sitt hem. Vårda traditionerna, medlemmarnas intressen, arvet efter ngn. Sin skadha skal Jörann sökia hooss them som gårdenn åtte wårda. UpplDomb. 5: 116 (1586). (Klockaren) skal .. wårda alt thet i Kyrckian insatt är. KOF II. 1: 360 (1659). En utförlig Apothekare-Taxa, uti hwilken Collegium tror sig så mycket sorgfälligare hafwa wårdat Allmänhetens rätt. PH 11: 316 (1777). Som Amalia genast märkte, att det rigtigt pinade honom att se .. elden och spjället illa vårdade, .. så (osv.). Knorring Cous. 2: 114 (1834). Den huldhet, hwarmed han wårdar wårt timliga så wäl som ewiga wäl. Franzén Pred. 2: 256 (1842). Svenska Akademien .. med uppgift att hägna Sveriges språk och vitterhet samt vårda dess fosterländska minnen. Höjer Sv. 1: 7 (1873). Staten kan inte både kräva att kommunerna själva ska vårda sina angelägenheter och samtidigt med ekonomiska sanktioner straffa dem som försöker göra det. DN 19/8 1996, s. 2. — jfr SKOGS-VÅRDA o. GRUNDLAGS-, KULTUR-, LANDS-, MINNES-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, SEDE-, SKOGS-, TRADITIONS-VÅRDANDE m. fl. — särsk.
α) (†) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om; jfr 2 b. Hon skall see barnen tilgode och wårde om theras ägodelar. BjörkekDomb. 7/5 1599. Hwaruppå resolverades .. att på hemmanet Raunistula skall sättias tröskare, hwarom Befallningsman Möller blef nu tillsagder att straxt resa dijt och derom wårda. ConsAcAboP 11: 123 (1723). Medborgarens plikt att vårda om fosterlandets heder och välfärd. Koch EmigrLand 138 (1910).
β) (†) i uttr. vårda för ngt, ansvara l. sörja för ngt. HFinLappm. 3: 370 (1616). Een liten nu emot 2 åhr gammal dotter, för hwars föda och oppfostring iag antog mig att wårda. VDAkt. 1712, nr 288.
γ) med avs. på känsla l. föreställning l. förhållande o. d. Vårda sina relationer. Hvad hård lått för ett välmenande hjerta att .. ej .. få yttra den tacksamhet, som det förgäfves så heligt vårdar. JGOxenstierna Dagb. 174 (1771). Det var .. nu nödvändigare än någonsin att väl vårda denna vänskap. Odhner G3 2: 343 (1896). Den keramiska känslan vårdas i Höganäs även på andra håll. Form 1951, s. 111. (Han) koketterar med sin sårbarhet och sina depressioner och vårdar ömt sina neuroser. Johannisson MelankRum 217 (2009).
δ) med avs. på språk(drag) l. språklig framställning o. d.: med omsorg o. enl. gällande norm(er) behandla resp. utföra l. framföra; jfr VÅRDAD a. (Författaren bör) bättre wårda rimsluten. Posten 1769, s. 519. Jag ber att Ni godhetsfullt behagade säga om min stil är svårläst, så skall jag vårda den mera. Strindberg Brev 5: 263 (1886). Trams! upprepade jag med hög röst. Får jag tillhålla vittnet att vårda sitt språk en smula, invände domaren. Nesser BarinTri. 139 (1996). jfr SPRÅK-VÅRDANDE.
ε) (†) med avs. på uppfostran: ansvara l. sörja för; äv. med avs. på barndom; jfr VÅRDAD b. Af min mor min barndom vårdad blef. Lidner (SVS) 1: 268 (1782). Att Herr Silfverstolpes första uppfostran vårdades under hans föräldrars närmaste tillsyn. 2SAH 8: 140 (1817). BL 2: 35 (1836).
ζ) (†) med avs. på syssla l. ämbete l. plikt o. d.: sköta l. fullgöra. Präster, schole- och krigzbetiente, som för siukdoms ålders eller annan bräckligheetz skull sina tienster icke längre förmå wårda. KOF II. 2: 371 (c. 1655). Uti deras höga Ämbetes wårdande. Oelreich 168 (1755). Jag gör till min högsta, min stundeliga angelägenhet, att ömt vårda min klart insedda pligt. Wallin 1Pred. 3: 182 (c. 1830). (Hans) Stenplågor .. tilltogo så, att han 1641 ansåg sig oförmögen att vårda sysslan. Fryxell Ber. 8: 174 (1838). Blifver Konungen så sjuk, att Han icke regeringsärendena vårdar, förhålles med riksstyrelsen såsom i föregående § bestämmes. SFS 1900, nr 9, s. 13.
b) motsv. VÅRD, sbst.1 7, 8, med personobj.: sköta (om) (se SKÖTA, v.4 I 1 a) l. ta hand om l. ha omsorg om; särsk. dels i fråga om vård vid sjukdom l. ohälsa o. d., dels (om l.) med avs. på djur (jfr SKÖTA, v.4 I 1 b); äv. (jfr a) med avs. på dels sjukdom l. sår l. skada o. d., dels hälsa l. kropp(sdel) o. d. (se β); äv. abs.; förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om (se α). Vårdas på sjukhus, i hemmet. Förhållandet mellan vårdande läkare och patient. Vårda sin förkylning. Det behövs mer personal som vårdar. Min son, wårda tin fadher j hans ålderdom. LPetri Sir. 3: 14 (1561). Aff ett ringa sargande, som intet blijr wårdat, sätter mången lijfwet til. Grubb 736 (1665). Icke bör .. (provinsialläkaren) resa utom Prowintzen, så länge han hafwer Patienter inom sin District at wårda. PH 8: 7363 (1766). (Korsnäbbarna) ruva på ägg och vårda späda ungar, när snön .. ännu ligger djup på marken. Rosenius SvFågl. 2: 77 (1921). Statens alkoholistanstalt å Svartsjö .. har till uppgift att .. vårda åt alkoholmissbruk hemfallna män. SFS 1942, s. 2346. Enligt socialtjänstlagen är kommunen skyldig att erbjuda stöd åt anhöriga som vårdar sina närstående. SmålP 29/8 2016, s. 4. — jfr SOCIAL-, SÖNDER-, TVÅNGS-VÅRDA o. SJUKHUS-VÅRDAD samt FATTIG-, PERSONAL-, SJUK-, SJÄLA-, SOCIAL-VÅRDANDE. — särsk.
α) (†) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om; jfr 2 b. Han skall wäll j alla måtthe wårda om henne. LösingDomb. 7/3 1599. Hwad förstås med Fader och Moder? Wåra Föräldrar, Swärfader, Swärmoder, Fosterfäder, Öfwerheet, Lärare, Huszbönder, sampt alla andra som Faderligen om osz wårda. Swebilius Cat. 2: 15 (1689). Brenner Pijn. 122 (1727).
β) motsv. VÅRD, sbst.1 8 b, med avs. på hälsa l. kropp(sdel) o. d. Vårda sin hy, sitt utseende, sina tänder. Hälsans skötsel och / wårdning. Dalin Vitt. 4: 3 (1729). (Soldaten) måste .. läras att vårda sin kropp. Hazelius Förel. 42 (1839). På gården herrskade dödstystnad – egaren är utrikes och vårdar sin helsa. Rydberg Brev 2: 9 (1857). En innekatt kan ägna en stor del av sin dag åt att tvätta och vårda sin päls. Hellman Holmström KattBet. 44 (2009).
γ) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., liktydigt med: familj l. anhöriga l. närmaste; jfr VÅRDNAD 3. Låt mildhet winna dig dit husfolk och din wårdning. Dalin Arg. 2: 439 (1734, 1754).
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. om dels person, dels hand l. händer (jfr HAND 9 b), dels försyn o. d. Anförtro sin sällhet uti en vårdande konungs händer. 2RA 3: 650 (1734). Din Gudomeliga och wårdande Försyn. SPF 1825, s. 57. Han .. såg tvenne älskande söner och en ömt vårdande dotter växa upp till hugnad i mödans och ålderdomens dagar. 3SAH 2: 125 (1887). Det blir påtagligt hur beroende trädgården är av en vårdande hand. Land 2014, nr 42, s. 25.
d) (†) ss. vbalsbst. -an; särsk. i uttr. under ngns vårdan, i ngns vård (se VÅRD, sbst.1 6 b). Dom Kyrkiones fasta egor .. skole wara under Sysslomansens wårdan, och han skyldig till at them rätt sköta. KOF II. 2: 346 (c. 1655). Att i icke medh Edhert utheblifuande hafuen upsagt jder hustru echta kiärlek och wårdan. VDAkt. 1669, nr 179. Dhe 2ne yngre döttrarne blifwa ännu till een tijdh under Fadrens wårdan och skötzell. BoupptSthm 1674, s. 509 a (1673).
II. refl., motsv. I 2(, 3); i y. språkprov ofta med bibegrepp av l. mer l. mindre tydlig anslutning till I 4; jfr VÅLA, v.1 slutet. särsk.
α) (†) låta sig vårda ngt, låta sig ngt angeläget vara, lägga vikt vid l. fästa avseende vid l. bry sig om ngt. (Vi har) latijd osz mykitt vorde, att bergzbrukningenn udi alle motte kunne vedh macth holles. G1R 28: 72 (1558). The Cretenser låto sigh thet bodhskap intet wårda. Schroderus Liv. 632 (1626). Porath Pal. Föret. 3 (1693).
β) (†) låta sig vårda över ngn, visa omsorg om ngn. Syr. 33: 31 (öv. 1536). Gud wählsigne honom för hwar gång han har låtit sig wårda öfwer både mig ock barnen både med uppehälle ock mera wählgiärningar. VDAkt. 1736, nr 165.
b) (†) motsv. I 2 a, med obj. bestående av inf.-uttr. (med l. utan inf.-märke, ngn gg äv. föregånget av prep. till): besvära sig med l. bry sig om; gitta l. idas; behaga (se d. o. 4) l. värdigas; i sht i nekande l. därmed jämförlig sats; jfr c slutet. (Påven) wårdar sigh icke till att röra sigh en gång up när någon Konungh kommer till att kysza hans fötter. Rudbeckius KonReg. 101 (1614). Hwarföre wil tu (Herre) wårda tigh at komma til migh, som är en arm Syndare? Preutz Kempis 475 (1675). Olyckor (kan) .. ofta .. hända genom de gåendes egit förwållande och wårdslöshet, då de, oacktadt ljudet af bjällrorne, likwäl icke wårda sig, at lämna de körande rum på Gatorne. PH 6: 3650 (1755). (Informatorn) ser .. sig nedhållen så lågt, att sjelfva betjeningen knappt vårdar sig helsa på honom. Almqvist TreFr. 1: 75 (1842). En fet guldskrift, som den stygga tiden bleknat och som man ej vårdar sig att friska upp. Lindqvist Stigm. 46 (1906).
c) motsv. I 2 b, i uttr. vårda sig om ngt l. ngn, lägga vikt l. fästa avseende vid ngt l. ngn; vinnlägga sig l. bemöda sig om ngt l. ngn; bry sig om l. ägna omtanke åt l. visa omsorg om ngt l. ngn. Vårda sig om kulturarvet, språket, sitt yttre, personalen. Ther worder sig ingen vm, hure the bestyres, eller hure longsampt ther med går till. G1R 17: 279 (1545). At ingen kan intala dhet Sochnefolket dhet ringaste till nogon lydno at wårda sig om sin kyrka. KulturbVg. 2: 5 (1698). Man wrok mig då i et lider, såsom en hund, ingen wårdade sig om mig. Westerberg Lefv. 7 (1734). Nu på gamla dar .. hade han börjat vårda sig om fåglarna ute på sitt skär. Han lossade aldrig ett skott efter dem. Lagerlöf Holg. 2: 211 (1907). De aktade livet så högt, vårdade sig varligt om det. Krusenstjerna Pahlen 2: 126 (1930). — särsk. med inf.-uttr. ss. styrt led; i sht förr särsk. i nekande l. därmed likvärdig sats, liktydigt med b. The wårda sigh intet om at lära eller göra Gudz wilia. LPetri 3Post. 146 b (1555). Herr Tilas är den enda som vårdar sig om at rikta cabinettet. MennanderBr. 2: 728 (1754). Derför att ens far inte vårdat sig om att lägga två strån i kors för en? Benedictsson FruM 180 (1887). Folkpartiet bör verkligen vårda sig om att behålla dessa väljare. GbgP 29/6 1996, s. 2.
III. (†) ss. dep., motsv. I 2 a, b. Man wårdas intet en gång fråga eller höra ther efter, huru theras sak hänger tilhopa. Spegel Pass. 240 (c. 1680). Guds milda försyn, hwilken beweker Kongl. M:t til at wårdas om christendomens förkofring. KyrkohÅ 1900, s. 148 (c. 1691). JGOxenstierna Dagb. 158 (1771).
2) person som vårdar l. har till uppgift att vårda.
a) till I 4 a; särsk.: förvaltare l. beskyddare, äv. (i ä. språkprov med bibegrepp av vårda, v. I 1) mer l. mindre liktydigt med: väktare; äv. dels om Gud, dels bildl., om ngt sakligt; jfr vårdarinna a. Gud, alltings skapare, vppehollare och wårdare. Rydelius Förn. 364 (1737). Skyldig att föranstalta om bouppteckning är vårdaren af den dödes bo, d. v. s. efterlefvande make eller arfvinge eller särskildt tillsatt utredningsman. NF 2: 990 (1878). Vårdare av släktens traditioner. Rosman BjärkSäb. 3: 160 (1927). Biblioteken har en roll att fylla som demokratins vårdare i det virrvarr av information, informationsbubblor och faktaresistens som den digitala tidsåldern fört med sig. Falukurir. 23/5 2016, 2: 10. jfr arkiv-, jakt-, kassa-, kultur-, pant-, resgods-, rätts-, skogs-, språk-, träd-vårdare m. fl.
b) till I 4 b; särsk. om person som yrkesmässigt arbetar (i lägre befattning) inom sjuk- l. äldre- l. kriminalvård o. d. (jfr vård, sbst.1 8); förr äv. ungefär liktydigt med: vårdnadshavare; jfr vårdarinna b. Vårdare på ett gruppboende. Skulle Föräldrar eller Vårdare, hvilka .. i någon viss Class äro benägne, att .. låta inskrifva sina barn (osv.). FörslSkolordn. 1817, s. XIII. Endast den ansvarige vårdaren eller den, som tjänstgör för honom, har hand om medicinen och utdelar den. Svenson Sinnessj. 116 (1907). Vårdare vid anstalter för kriminalvård, nykterhetsvård och ungdomsvård svarar för tillsyn av intagna, medverkar i vård- och behandlingsarbetet samt vid olika fritidsaktiviteter. SvYrkeslex. 2: 77 (1973). Hemtjänstföretagens kunder får sönderstressade vårdare på grund av personalbrist. DN 22/6 2016, s. 26. jfr barna-, djur-, fattig-, sjuk-, själa-, själs-, social-vårdare m. fl.
Ssg (till vårdare 2 b; numera bl. tillf.): vårdar(e)-kall. jfr kall, sbst.2 4. Hwasser VSkr. 3: 4 (1843). Det var inget vårdarkall som fick honom att bli läkare. SvD 23/4 1996, s. 48. —
a) (numera bl. tillf.) till I 4 a; äv. bildl., om ngt sakligt; jfr vårdare 2 a. Sedan dessa abstractioner sålunda aflat gudarne, underhöllos de förnuftslösa fostren af politik, af herrsklystnad, af winningslystnad eller andra lika ädla wårdarinnor. Reuterdahl InlTheol. 77 (1837). (Hon) överlevde maken med många decennier och blev hans minnes vårdarinna. SvD 2/11 2009, Kultur s. 9.
b) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till I 4 b; jfr vårdare 2 b. Cygnæus 7: 164 (1837). Ett bildadt fruntimmer söker anställning som vårdarinna i enklings hem, der uppväxande barn finnas. Idun 1888, s. 35. Vårdare/vårdarinnor arbetar på institutioner för psykiskt utvecklingsstörda barn eller vuxna på olika utvecklingsnivåer. SvYrkeslex. 2: 66 (1973). jfr barn-, sjuk-, själa-vårdarinna. —
VÅRDERSKA, f. (numera bl. mera tillf.) till I 4 b: vårdarinna (se d. o. b); förr äv. till I 4 a (jfr vårdarinna a). En vårderska af mensklighetens högsta moraliska intressen. Leopold 6: 171 (1806). Alla rummen .. hade .. varit uppfyllda dels med soldater, dels med sjuka och deras vårderskor. Topelius Fält. 1: 191 (1853). Föräldrars och vårderskors sätt att lära barnet konventionell blygsamhet. PedT 1943, s. 22. jfr barn-, bok-, sjuk-, social-vårderska. —
VÅRDIG, adj. (†) till I 4: som vittnar om omsorg l. omtanke; omtänksam; omsorgsfull; jfr vårdsam 2. Betes marken .. finnes och nu såm i förige tyder med sin wohlige upprödning wyd makt hållen. Fatab. 1913, s. 173 (1714). Hans vårdiga Character. LittT 1796, s. 443. —
VÅRDNAD, se d. o. —
VÅRDSAM, förr äv. VÅRDESAM, adj. (vård- 1688 osv. vårde- 1679–1682 (: omwårdesampt))
1) (†) till I 2: som är av stor vikt, (mycket) viktig. Ett så högt och vårdsamt embete. 2RARP 6: 605 (1731). jfr o-, om-vårdsam.
2) (numera bl. ngn gg) till I 4: som vittnar om omsorg l. omtanke; omtänksam; omsorgsfull l. samvetsgrann; aktsam l. varsam; förr särsk. i uttr. vara vårdsam om ngn l. ngt, vara mån l. aktsam om ngn l. ngt; jfr vårdig. (En överste bör vara) wårdesam om sitt Regemente. Söderman ExBook 195 (1679). Et mildt och vårdsamt sinnelag. HdlCollMed. 29/3 1740. Äfven med vårdsammaste förvaltning och pålitligt tjenstefolk, befinner man sig som frånvarande sällan nöjd med afkastningen. Wingård Minn. 7: 38 (1847). I mitten av gården har han ställt späda krukväxter som han vårdsamt vattnar. SvD 27/8 2005, s. 29. jfr o-, om-vårdsam.
Avledn. (till vårdsam 2): vårdsamhet, r. l. f. (numera bl. ngn gg) omsorg l. omtanke; aktsamhet l. varsamhet. 2RA 1: 297 (1723). Hans psalmer förenade en hög känslolyftning med reda, sans och vårdsamhet om språket. Järta 2: 11 (1823). Med van och tyst vårdsamhet buro kammarjungfruarna den olyckliga (avsvimmade) gästen in i ett af de aflägsnaste .. gemaken. Almqvist GMim. 2: 22 (1842).
vårdsamligen l.
vårdsammeligen, adv. (†) omsorgsfullt l. samvetsgrant; aktsamt l. varsamt. Schmedeman Just. 1238 (1689). Hwar wid dhen lyckan altid waret att han .. icke redan .. förorsakat nogor Eldzwåda på Scholen och kyrkian i dhet han icke wårdsammeligen lärer kunna omgåss m(edh) Elden, när han så beskaffad (dvs. berusad) är. VDAkt. 1706, nr 114.
Spalt V 1793 band 38, 2019