| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAGA la3ga2, v., förr äv. LÅGA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (i sht i ssgr till 10 o. 11), -ERSKA (i sht i ssgr till 9—11).
— jfr AV-, BORT-, FRAM-, FÄRDIG-, HOP-, I-, IORDNING-, KLACK-, OM-, TILL-, UPP-LAGA, v., m. fl., HEM-, HEMMA-, O-, VÄL-LAGAD, p. adj., m. fl., TYG-, VÄV-LAGARE m. fl., MAT-, SÄCK-, TRIKÅ-LAGERSKA m. fl., HÅR-, KLÄD-, MAT-LAGNING m. fl.
1) († utom i b β) ordna, inrätta, anordna; bestämma, fastställa; (på visst sätt) styra o. ställa l. förfara med (ngt); sköta (ngt); sörja för att (ngt) blir utfört l. kommer till stånd, uträtta, åstadkomma, göra; föranstalta; ofta om försynen: foga, skicka; äv. intr. l. utan utsatt obj. FörsprSalB (Bib. 1541). Gudh (skall) kenne, att hvad vij haffve lagett och stadgett, thet är skedt för thet menige bäste skuldh. G1R 24: 331 (1554). Thet skall bliffue laget rett wel och alt, / Som tu mig nu herre haffuer befalt. Holof. 23 (c. 1580). När .. Embeterne hafwa lagat hwar the skola hafwa sine sammankomster, tå skal hwart och ett Embete hafwa sin Ålderman samt hans Bijsittiare. Stiernman Com. 1: 783 (1621). Hunding strax tå itt Gästabudh stoort, / Lät lagha och Wänner kalla. PolitVis. 20 (1646); jfr 6. Tin Hustru lätt Nycklar til Huset titt draga, / Tu lätt och så henne sin’ Syslor fritt laga. Törnewall A 7 b (1694). Af Stiernorna, som hvälfdes i så noga ordning, påmintes jag om den kraftiga hand, som alt styrer och lagar. Mörk Ad. 2: 320 (1744). VDAkt. 1783, nr 398. — särsk.
a) med avs. på vandring l. resa: giva (ngt) en viss riktning, rikta, ställa. Han gick genom städher och byiar och lärdhe, och laghadhe syn wägh ååt Hierusalem. Luk. 13: 22 (NT 1526; Bib. 1541: toogh wäghen). Kolmodin QvSp. 1: 13 (1732).
b) med bestämning bestående av en att- sats l. dyl. (ofta närmast syftande på ett determinativt så l. dyl.) vilken angiver resultatet av en viss ordnande värksamhet; jfr c, g.
α) med obj. bestående av ett substantiv l. allt l. ett personligt pronomen (ofta det) ersättande ett visst substantiv l. dyl.: anordna l. inrätta (ngt på sådant sätt att osv.); i p. pf. ofta liktydigt med: beskaffad. Alla wora böner (skola) såå wara laghadha, ath ther warder först sökt effther gudz ära och prijsz. OPetri MenFall H 1 a (1526). Ingen menniskia kan någhon tijdh så lagha sitt leffuerne, at hon (osv.). FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). Och är nu, käre venner, alt så i then motten skickat och lagat, att (osv.). RA I. 1: 443 (1545). Att Sochnagången, nu som i förra tijder, så motte lämpas och lagas, att wij (osv.). VDAkt. 1662, nr 175.
β) utan obj. l. med obj. bestående av ett det utan syftning på ett visst substantiv l. dyl.: ordna förhållandena (på sådant sätt att osv.), ställa om l. styra om (att osv.), se till (att osv.); numera nästan bl. (fullt br.) i uttr. laga (det) så att osv. (med så antingen utgörande ett adv. l. sammansmältande med att till en konj.), laga att osv. l. (ngt vard.) laga så osv. (med så utgörande en konsekutiv konj.). Om afftonen thå .. (hertigarna) skulle gå i seng, lagades thet så hertogarnes folk skulle alt haffua sina sengar i byyn. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Heribertus .. lagade at hans Son .. blef Archiebiskop uti Rheims. Spegel Kyrkioh. 2: 182 (1707). ”Vad ger du mig, om jag lagar så, att du vinner igen gården?” frågade tomten. Lagerlöf Troll 2: 29 (1921). — särsk. i numera föga br. konstruktion. (Holfrid:) I förgår lagade iagh och så well, / Den ene (bonden) slogh den andra ihiel. Asteropherus 35 (1609).
c) i uttr. laga sina saker l. stycker (så l. så), (an)ordna sina förhållanden l. förehavanden (så l. så); äv. med bestämning inledd av prep. efter (jfr f); äv. i förb. med så o. att-sats (jfr b). Saa ma i oc ther laga eder stycker epter (dvs. efter uppskovet med mötet). G1R 1: 189 (1524). Lagendis tine stycker så, attu haffuer någott gott öll i kellerne. Därs. 11: 99 (1536). Rudbeckius Luther Cat. 72 (1667).
d) i sådana uttr. som laga ngt till sin nytta l. sig till nytta o. d., laga ngt till (det) bästa l. i bästa måtton, laga det bästa man kan o. d. (Vi skola) giffua honom (dvs. Gud) prijsz ath han wel weet lagha all ting j besta mottona. OPetri PEliæ f 2 a (1527). Dens. Kr. 55 (c. 1540). Herren weet jagh, all ting lagar, / Sigh til ähra tigh til gagn. Runius (SVS) 2: 52 (1706). KKD 5: 378 (c. 1711).
e) refl., opers.: det ordnar sig l. artar sig l. gestaltar sig l. går (så l. så). Thet är allaredho när honom (dvs. Gud) beslutet, at wij ioke skole swälta jhiel, thet laghe sigh huru thet kan. LPetri 2Post. 182 b (1555). Svart Gensw. K 6 a (1558).
f) i förb. med prep. efter (jfr c): (an)ordna l. göra (ngt) på ett sätt som står i överensstämmelse med (ngt); rätta l. lämpa l. jämka l. avpassa (ngt) efter (ngt); rätta sitt handlingssätt efter (ngt) l. styra o. ställa med (ngt) i enlighet med (ngt). Thenne bönen är itt rätt efftherliknilse, och effthersyn, ther wij alla wora böner skola lagha effther. OPetri MenFall G 8 b (1526). En godh och beskedeligh Domare är bättre än godh Lag, ty han kan altijdh laga effter Leglighetena. Schroderus Waldt 78 (1616). Vij kunne intett alt lempa och laga effter våre Consistoria. RP 8: 29 (1640). O Herre, .. skicka och laga du all ting efter din guddomeliga vilja. Borg Luther 2: 640 (1753).
g) i förb. med prep. (e)mellan: ordna upp förhållandena mellan (ngra), medla mellan (ngra), fastställa l. överenskomma om (ngt) rörande förhållandena mellan (ngra l. varandra); äv. i förb. med så o. att-sats (jfr b). RA I. 1: 513 (1547). De skulle lagie P[er] Arffuidzss[o]n och Dirich Kårdiz emellom om samma godz. SkrGbgJub. 6: 102 (1588). Doch att Bispen lagar dem emellan, så att the fattige gifwa mindre och rijke mehra. RA II. 1: 312 (1613). Så lagha Parterna emellan, at saken motte blifwa förlijkt. L. Paulinus Gothus ThesCat. 116 (1631).
h) i förb. med prep. om: ordna l. styra o. ställa i fråga om l. för (ngn l. ngt); sköta om (ngt); draga försorg l. vårda sig om (ngn); äv. i förb. med så o. att-sats (jfr b); jfr den särsk. förb. LAGA OM. (Vi önska) att I .. vele .. udi så motte bestelle och lage um alle saker thet flitheligeste edher ähr mögeligit. G1R 26: 155 (1556). Iagh wil ingalund / Längre leffua, .. / .. Doch om mine barn .. / Wil iagh först lågha bäst iagh kan. Messenius Swanhuita E 1 a (1613). Osz bör tå stadigt troo at Herren Umsorg drager / För alla Creatur och så om alla lagar / At the thet kära Ljf ej wårdz-löst skola mista. Spegel GW 276 (1685).
i) i förb. med prep. med: ordna l. förfara l. styra o. ställa (så l. så) med (ngn l. ngt). Förspr1Kor. (Bib. 1541). Du just ei ser, hur väl Han (dvs. Jesus) med dig lagar. Kolmodin QvSp. 2: 271 (1750).
j) i förb. med prep. på: arbeta på (ngt), söka åstadkomma (ngt). Wåre owenner och Arffiender stämplade och lagade vthan all försummelse och åtterwendo på wårt argesta. Svart Ähr. 51 (1560).
2) [specialanv. av 1] (numera bl. ngn gg i Finl.; se dock c o. f) med konkret obj.: förfara (så l. så) med (ngt); (an)ordna l. fördela (ngt så l. så); särsk.: sörja för att (ngt) får en viss (lämplig) beskaffenhet, göra (ngt) i ordning (åt ngn l. för visst ändamål), iordningställa, bereda, tillreda. Svart G1 125 (1561). Tyghuset i Danmarck är förordnat och lagat uthi 3 rum. RP 6: 129 (1636). Något småt nytt Lerefft .. som barnetz Farmoder emot tog at låta laga åth Gåssen. BoupptSthm 8/12 1676. Lät osz öpna snart / Wårt hierta vppenbart, / Och så thes portar laga, / At Jesus kan indraga. Ps. 1695, 41: 6. Öfre delen af Väderqvarnen .. var så lagad, at den kunde dragas omkring, alt som vädret fordrade. Kalm VgBah. 287 (1746). Lenngren (SVS) 1: 101 (1779). — särsk.
a) (†) refl. (jfr b).
α) med personsubj.: bete sig l. skicka sig (så l. så). Gevaliensis Jos. 27 (1601). Ingen kan sig så wäl laga, / Att han alla kan behaga. Riddermarck Alm. 1699, s. 25.
β) i utvidgad anv., med saksubj. (jfr b), i uttr. laga sig med ngt, passa ihop med ngt. (Du) skalt .. göra .. tw brädher baak j the tw hörnen aff tabernaklet, så at huart thera aff the tw brädhen laghar sigh medh sitt hörne brädhe jfrå nedhan alt vp ått. 2Mos. 26: 24 (Bib. 1541).
b) (†) i förb. med prep. efter: rätta l. avpassa l. jämka (ngt) efter (ngt); äv. refl. (jfr a); äv. i utvidgad anv., med saksubj. (jfr a β). Och ther epther maa thaa bythet lagha sigh ath thenne sidhan icke sitther aldeles j schadan. G1R 2: 108 (1525). OPetri Kr. 16 (c. 1540). Tu wilt at hwar man skal .. laga sigh effter tigh. Balck Ridd. E 8 b (1599). Han .. ”fick intet dören op”; för Peer lyckades det dock, sedan han ”med sin muurhammar klappat och meera lagat nykelen effter hålet.” BtÅboH 1. VII. 1: 22 (1635). — särsk. i uttr. laga munnen efter (mat)säcken, rätta munnen efter matsäcken. Brahe Oec. 21 (1581; uppl. 1920). Möller (1790, 1807).
c) (fullt br. i ngt vard. spr. i Finl.) i förb. med prep. till: bereda l. göra om l. aptera (ngt) till (ngt). SkeppsgR 1543. Messehakan then ena skal .. lagas til altarkläde. Murenius AV 204 (1650). Dhen gambla boden .., hwilken till ett fårhuus i ladugården kan lagas. VDAkt. 1698, nr 110.
d) (†) i fråga om toalettbestyr: sörja för att (ngt) är i ordning (i fint l. tillbörligt skick); särsk.: koaffera (håret); äv.: rätta till (en halsduk o. d.); äv. med avs. på person: kläda (ngn), göra (ngn) fin o. d.; äv. refl. När Bönerna föreläsas, då lagar man sitt Håår. Ekman Siönödzl. 136 (1680). Det är en sed hos osz från urmins gamla dagar, / At man om bröllops da’an helt präktigt Bruden lagar, / Med smycken öfwer alt med Krona eller krans. Brenner Dikt. 1: 74 (1707, 1713). Mont. Herre! Er Halsduk sitter intet rätt. Eraste. Det giör intet til saken. Mont. Låt mig laga honom. Knöppel Förtret. 6 (1740). (Den lilla flickan) speglar sig ständigt, .. lagar håret på alla möjliga manér. MoB 2: 125 (1796). Schulthess (1885).
e) (†) taga (ngn) under lämplig behandling, låta (ngn) få ”känna på annat”. Du skal arbeta, eller skal jag laga dig. Envallsson Tunbind. 22 (1781). Pilgren TokrolDag. 132 (1785).
f) (fullt br. i bygdemålsfärgat spr. i Finl.) i p. pf.: som gm förtäring (av spirituosa) befinner sig i ett (så l. så beskaffat) tillstånd; (smått) berusad. Laurén Minn. 287 (1877). jfr Bergroth FinlSv. 205 (1917).
3) med objektiv predikatsfyllnad l. i förb. med vissa prepositionsuttr.: se till att (ngt) blir (sådant l. sådant) l. kommer (i det l. det tillståndet); äv. med personobj. (ofta refl.-pron.); numera nästan bl. (i sht i Finl., ngt vard.; se dock slutet) i uttr. angivande att ngn gör ngt l. ngn (sig) färdig(t) l. i ordning o. d. (för ngt). G1R 21: 350 (1550). (På Borrarp) woro wij i 14 dagar, så länge wij lagade oss ferdige (till att taga ödehemmanet i besittning). Rääf Ydre 3: 397 (i handl. fr. 1594). Adt Borgerskapet wille med det snaraste laga Preste gården warm. EkenäsDomb. 1: 187 (1654). (Triewald) bad derjemte, at Svenskan (i hans avhandling) måtte lagas i bättre skick. VetAP 1: 47 (1739). I dag har jag packat och lagat mig resfärdig. Bremer NVerld. 1: 287 (1853). Stina frågade honom hvart det nu skulle bära af, då husbonden där inne i kammaren höll på att laga sig fin? Lindberg FinNov. 136 (1894). — särsk. (fullt br. i ngt vard. spr.) i uttr. laga (ngt l. sig) i ordning, äv. (i sht förr) tillreds, göra (ngt l. sig) i ordning, iordningställa (ngt); stundom (i sht förr) laga (ngt) till rätta, ställa (ngt) till rätta. Lælius Bünting Res. 1: 211 (1588). Nu laga .. (tartarerna) sigh tillreds till åhter begynna ett nytt fälttågh i sommaren. Carl XII Bref 116 (1711). Se’n du lagat din klädsel i ordning. Runeberg 1: 151 (1836). Artisten .. lagade sig nu i ordning. Strindberg NRik. 153 (1882). Lagerlöf LöwR 9 (1925).
4) (ngt vard.) sörja för att (ngn l. ngt) kommer (till l. från l. genom en plats o. d.); numera bl. med personobj.; utom i Finl. bl. refl.: begiva sig l. förfoga sig (till osv. en plats). Laga sig i säng, äv. (i sht i Finl.) till sängs. SUFinlH 2: 152 (1604). Sedan lagar .. (kung Erik) sig med sin Krigzhär til Ulleråker. Rudbeck Atl. 3: 614 (1698). (Greve Creutz smög sig) till en Prästgård, hvarifrån Probsten lagade honom obemärkt genom Ryska Förpostkedjan. UrFinlH 101 (1808). Paul och hans qvinnor hade redan lagat sig till stallet och spänt för. Strindberg SvÖ 2: 217 (1883). (Den resande) fick nattkvarter, och man skyndade sig att laga honom tidigt till sängs. Hembygden(Hfors) 1911, s. 99. — särsk.
a) (†) i uttr. laga sig på resan (hemresan), (resande) giva sig i väg (hem); laga sig sin kos l. sin väg, begiva sig bort l. i väg. Schroderus Os. III. 2: 25 (1635). Man lefwer här i den säkra förhoppning, at fienden allaredan för 3. dagar lagat sig sin wäg. LinkStiftsbibl. Brev 19/8 1719. Jag .. lagade mig genast på resan. Altén Landförv. 114 (1795).
b) (†) med sakobj.: anbringa, placera, lägga. Til thet sidsta skal man och taga / Brödh och Wijn, och hos Lijket laga. Sigfridi D 8 b (1619). Han .. lagade benen på bordet och begärte en Tass Caffe. Dalin Arg. 1: 249 (1733, 1754).
5) (†) skaffa (ngn ngt); äv. i förb. med prep. åt: skaffa (ngt) åt (ngn), sörja för att (ngn) får (ngt), hålla (ngn) med (ngt). Forsius Fosz 231 (1621). (Det) skall skrifwas till pastorem, att han laghar honom bänck och hans hustru j Kyro kyrckia. ConsAcAboP 4: 80 (1672). (Kapellborna i Ilmes skola) hvar sin gång laga häst åth den Prästen, som till dem att förrätta Gudstiensten komma skall. UrFinlH 428 (1705). Dröm om många glada dagar, / Som du åt din mamma lagar. Wallin Vitt. 2: 99 (1808; ur ”Vaggsång”).
6) göra förberedelser l. tillrustningar (till ngt), rusta (till ngt); numera bl. i uttr. laga till bröllop, barndop, kalas o. d.; jfr den särsk. förb. LAGA TILL 1. H. K. M:tt lather flux laga till resan. OxBr. 3: 72 (1624). Dhee haa lagat till bröllop. ConsEcclAboP 411 (1660). K. Göthrikr lät laga till ett stort gästabud. Verelius Gothr. 65 (1664; isl. orig.: bua til). Vollenvever och Meyer .. började straxt om Våren at laga til anfall. Celsius G1 2: 106 (1753). Hans hustru höll .. som bäst på att laga till kalas. Lagerlöf Troll 2: 37 (1921).
7) (ngt vard.) refl.: göra sig i ordning (till ngt), förbereda sig (till ngt); numera företrädesvis: (börja) inrikta sig (på ngt som man omedelbart l. efter relativt kortvariga förberedelser tänker igångsätta l. företaga sig); ofta i fråga om resa, vandring o. d.; vanl. i förb. med till och en inf.; äv. (numera företrädesvis i oeg. l. bildl. anv., se slutet) i förb. med till o. ett abstr. substantiv (vbalsbst.) o. d.; stundom svårt att skilja från den särsk. förb. LAGA TILL 2. Sosom han berättar lagade de sig till att resa åth Refle. AOxenstierna 2: 489 (1622). Redan i medlet af Februari började konungen laga sig till uppbrott. Fryxell Ber. 6: 371 (1833). Hon (tog) honom i lufven och lagade sig till att gifva honom en dugtig risbastu. Knorring Torp. 2: 97 (1843). Hon fastgjorde båten och lagade sig till att gå upp emot gården, då (osv.). Lönnberg Syrend. 334 (1888). — särsk. oeg. l. bildl., med saksubj. l. opers. Alt lagade sig til en stor förändring. Tegnér FilosEstetSkr. 162 (1801). Det lagar sig till regn, till vackert väder, till oväder, till snö, till vinter. Weste (1807). Orkanen lagar sig till att bryta lös. Andersson GrDram. 292 (1886, 1910). Båda ha dragit kniv, och det lagar sig till något riktigt ohyggligt. Johansson RödaHuv. 2—3: 33 (1917). (†) När Swijnen Halm til Lägan (dvs. till sin liggplats) draga, / Til Regn sigh Molnen städze laga. Arvidi 126 (1651).
8) (numera nästan bl. i Finl.; se dock slutet) förfärdiga, tillvärka, göra; anlägga. Arvidi 166 (1651). Gud hade kunnat tu och flera refben taga / Af Adams sido, och så många qvinnor laga, / Om thet så giordtz behof. Kolmodin QvSp. 1: 345 (1732). Kontio har med barnens tillhjälp lagat en präktig skrinnbacke. Forssman Gret. 140 (1897). Barnpälsar lagas billigt av nytt och gammalt. Hufvudstadsbl(A) 1934, nr 303, s. 12. — särsk. (i vissa trakter, fullt br.) med refl.-pron. ss. indirekt obj. Joseph vtaff Arimathia hadhe .. lagat sigh een graf vthi itt Helleberg. SNicolai Beningen C 1 a (1646). Bängt tar sin kniv, skär av en liten rönngren / och lagar sig en näpen liten pipa. Wulff Rytm. 26 (1896, 1915).
9) i fråga om tillredning av mat l. dryck.
a) [specialanv. av 2] (numera bl. tillf.) med avs. på ingredienserna till mat o. d.: bereda, tillreda, tillaga. Kycklingarna lagas vthi en Kruka medh en godh Soppa, och emedan the siuda, skumar man esomofftast aff. Salé 7 (1664). Vilda änder och snäppor kunna lagas på samma sätt (som ankor). Warg 219 (1755). Lingon äro mycket sura; men lagade till mos äro de läskande. Westerdahl Häls. 164 (1768). Hedin Pol. 1: 108 (1911).
b) [specialanv. av 2 o. 8] med avs. på mat (måltid) l. dryck: tillreda, tillaga; i fråga om mat vanl. med särskild tanke på att tillredningen sker gm kokning l. stekning; äv. med refl.-pron. ss. indirekt obj.; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Laga mat. Lagad mat, särsk. i motsättning till smörgåsar, frukt o. d. Väl, illa lagad mat. Få tre lagade måltider om dagen. Laga sig en kopp te, en toddy. Petreius Beskr. 2: 8 (1614). Wij willie gå och see, hwad moor har lagat. Beronius Reb. D 4 b (1674). Som Flicka Ni väl ock förstår, / Til husbehof en liten måltid laga. Lenngren (SVS) 1: 291 (1779). Man slapp ölsupa mer än en gång i veckan .. och fick lagad mat till kvällen. Hellström Lekh. 161 (1927).
10) på nytt sätta (ngt) i stånd, återställa (ngt) i godt (l. passabelt) skick, reparera; äv. oeg.: sätta lapp på l. sy l. stoppa igen (ett hål o. d. på ett klädesplagg o. d.); jfr BOTA 3. Laga kläder, skor. Gå till urmakaren för att få sin klocka lagad. G1R 22: 342 (1551). (Jag lät) här (i Malmö) och i LandzCrona laga och förbättra Wallerne. HSH 31: 335 (1662). Hon tvettadhe och lagadhe hanss strumpor. VDAkt. 1679, nr 225. (Väg) skall alltid vara färdig och alltid genast lagas då den förfaller, så fort det ske kan. Wedberg HD 362 (i handl. fr. 1789). Ann-Charlotte gjorde .. försök att laga hans skjortor, som han ofta spräckte vid armbågen under morgongymnastiken. Siwertz JoDr. 298 (1928). jfr (†): Jag giorde all min flit, mitt vngdoms fel at laga. Kolmodin QvSp. 1: 224 (1732).
11) [utvecklat ur 2 o. 10] vävn. i fråga om appretering av tyg: fästa brustna trådar l. inbrodera felande trådar i (tyget); äv. med inbegrepp av avlägsnande av knutar o. d. 2UB 8: 340 (1900). (Före valkningen) skall .. (klädesvaran) noppas och lagas, så att knutar .. aflägsnas och felande trådar bli inbroderade. 2NF 1: 1248 (1904).
1) (ngt vard.) till 1, 2 o. 8: iordningställa; förfärdiga; numera företrädesvis med mer l. mindre abstrakt obj.; vanl. nedsättande: ”smörja ihop” (en historia o. d.). Warnmark Epigr. D 4 b (1688; med konkret obj.). Laga ihop en världsåskådning. NordT 1896, s. 562. Lagerlöf Kejs. 135 (1914).
1) (ngt vard., numera föga br.) till 1: styra om (att osv.), laga (att osv.). Du måste laga om, att ljusen brinna. Atterbom LÖ 1: 307 (1824). Rydberg Frib. 95 (1857).
2) (ngt vard.) till 1 o. 2: göra om (ngn l. ngt) så att han l. det får en annan beskaffenhet. Zilliacus Hågk. 99 (1899). Begäret att laga om historien genom att ur synfältet tränga tillbaka det, som en gång var mera brännbart. ST 1930, nr 248, s. 6. (†) Dhå eskadhe .. (amiralen) någre låångrör udaff sin dreng och lagadhe um synen på märsekarlenne, så att dee fölle udaff mersenn. HH 20: 173 (c. 1585).
3) (numera knappast br.; se dock b slutet) till 1 h o. 2: draga försorg om (ngn l. ngt); sköta l. vårda l. pyssla om (ngn l. ngt). Jacob Christofferson, stodh och lagade om sin bysse. SthmTb. 15/6 1594. Iagh var blesserad och .. måste laga om foten. Carl XII Bref 123 (1712). Jag lagade om elden och tormenterade de gensträfviga bränderna. Bremer Pres. 233 (1834). (Tjänsteflickan) gaf (korna) otte-foder, och lagade om dem på allt sätt. SvFolks. 432 (1849). särsk.
a) refl. Om jag har någre p[e]n[nin]gar i pungen, går jag på et werds-hus, lagar om mig ded bäst jag kan. Columbus MålRoo 73 (c. 1678). Stiernstolpe Arndt 1: 10 (1807).
b) närmande sig l. övergående i bet.: reparera o. d.; jfr LAGA, v. 10. Laga om husen, d. ä. sätta dem i stånd, att de ej förfalla. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Lagerlöf HomOd. 174 (1908). särsk. (i Finl., bygdemålsfärgat, ävensom etnogr.) i fråga om magisk behandling av djur l. människor för botande av sjukdomar; dels med obj. betecknande den sjuka människan l. det sjuka djuret, dels i uttr. laga om åt ngn, utföra magiska handlingar för botande av ngn. Hembygden(Hfors) 1911, s. 36. FolklEtnSt. 2: 119 (1917).
LAGA SIG AV10 0 4. (ngt vard.) till 4. Laga digh af, du näsewyss. Asteropherus 66 (1609). VgFmT III. 1—2: 60 (1910). —
LAGA SIG BORT10 0 4. (ngt vard.) till 4. Sedan lagade Kongen sig bort. Verelius Gothr. 10 (1664). Nordforss (1805). —
LAGA SIG HEM10 0 4. (ngt vard.) till 4. Jag menar dhet ähr bäst i Lagen edher heem. VDP 1664, s. 578. Det är sent, jag måste laga mig hem. Berndtson (1880). —
LAGA SIG I VÄG 10 0 0 4, förr äv. TILL VÄGS. (ngt vard.) till 4. Wij .. äre .. till sinnes thed första mögeliged laga oss tillwägs. HB 2: 278 (1596). SD(L) 1904, nr 15, s. 2. —
LAGA SIG UNDAN10 0 32, äv. 40. (ngt vard.) till 4. Schroderus Os. III. 1: 273 (1635). Laga dig undan, eller skall jag skrämma ditt magra benrangel tvärs öfver dambordet. Nyblom Twain 2: 3 (1874). —
LAGA SIG UT10 0 4. (ngt vard.) till 4. Girs E14 79 (c. 1630). Om de’ härinne fins nå’n, som ä’ spion eller opålitlig, han lagar sej ut strax. Roos Strejk. 15 (1892).
LAGA TILL10 4. jfr TILLAGA.
1) (ngt vard.) till 1, 2 o. 8: ordna (så l. så med ngn l. ngt); iordningställa; bringa (ngt) till stånd, åstadkomma, ställa till, bilda; förfärdiga. LPetri 3Post. 36 b (1555). Jag vet inte hvad du har lagat till för en tragedi åt dig nu igen, kära Lolo. Edgren Kom. 104 (1891). Man lagade (i östra Söndmöre i Norge) till en figur genom att stoppa korn(halm) i en byxa. Nilsson FestdVard. 138 (1925).
2) (ngt vard.) till 7; refl.: göra sig i ordning (att utföra en viss handling). HB 1: 122 (1629). Det var tydligt att .. (gamle baron) ”lagade sig till” (att tala ett allvarsord). Hedenstierna Svenssons 165 (1903).
3) till 9 (b): tillreda (mat l. dryck). Salé 3 (1664). Gästerna skulle ej bry sig om, att maten lagades till midt för deras ögon. Lagerlöf Berl. 2: 289 (1891). —
1) till 4; numera bl. (ngt vard.) refl. Ty måge the i tijdh om Morgonen widh Kl. 5. laga sigh vpp. Hiärne Suurbr. 76 (1679). Eneman Resa 1: 119 (1712). Weste (1807; refl.).
2) till 10: på nytt sätta (ngt) i stånd; laga, reparera. UpplDomb. 1: 61 (1626). Lyst av brasskenet började Inger att laga upp det gamla plagget. Oterdahl Skram 163 (1919).
-BESTYR. —
-HJÄLP. särsk. (i fackspr.) konkret, om kasserade klädespersedlar o. dyl. ss. utfyllnad av det förråd av materialier som står till buds för klädlagning (vid regemente o. d.). KrigVAT 1844, s. 61. TLev. 1902, nr 46, s. 3.
Spalt L 80 band 15, 1939