oxi- | SAOB

Publicerad 1951

OXI- ok1si-, äv. ωk1si-, l. 30~, äv. OXY- ok1sy- l. ωk1sy-, l. 30~.

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. oxy-, till gr. ὀξύς, skarp, bitter, sur; i kemiskt fackspr. använt ss. ssgsled till nylat. oxygenium (se under OXYGEN)]

(i fackspr.) i ssgr, angivande att ngt har avseende på l. är förenat med syre.

Ssgr: OXI-BENSOL1004. (oxi- 1877 osv. oxy- 1870) kem. visst hydroxylderivat av bensol; fenol (se d. o. 1), karbolsyra. Hygiea 1870, s. 555. Starck Kemi 271 (1931). —

-KLORID1004. (oxi- 1875 osv. oxy- 1843—1914) kem. förening av ngt element med både syre o. klor. Almroth Lehmann 87 (1843). —

-KLORSYRA, r. l. f. (oxy-) (†) kem. viss syra innehållande syre o. klor. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 76. Dens. Därs. 1832, s. 91. —

-METER. (oxy-) (†) kem. instrument för mätning av luftens halt av syrgas. Wallerius PVetA 1783, s. 9. TT 1881, s. 111. —

-SULFUR. (oxi- 1823—1842. oxy- 1823—1828) (†) kem. visst slags förening av ett element med syre o. svavel. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 102. Dens. Därs. 1842, s. 323. —

-SYRA 30~20, r. l. f. (oxi- 1877 osv. oxy- 1893—1914) kem. syra i vilken en väteatom i radikalen ersatts av hydroxyl. Blomstrand OrgKemi 205 (1877).

Spalt O 1748 band 19, 1951

Webbansvarig