| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAJTA paj3ta2, v. -ade.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) i förbindelserna pajta av10 4 l. pajta på10 4, palta av resp. på (kläder o. d.); i sht refl.: palta av resp. på sig (kläder o. d.). Nordforss (1805; vard.). WoJ (1891; vard.). jfr Hof DialVg. (1772).
2) [jfr sv. dial. utpajtad, uttröttad, utmattad; med avs. på bet. jfr (det möjl. med PAJA, v.1, identiska) sv. dial. paja, sträva l. streta med tungt arbete, ävensom utpajad, uttröttad, utarbetad, påpaj, besvär; bet.-utvecklingen möjl. delvis beroende på förekomsten av homonymerna BYLTA, v.1, o. BYLTA, v.2, vilka fattats ss. ett o. samma ord] i förbindelsen pajta ut10 4, trötta l. matta ut (ngn). Weste (1807; vard.). Tholander Ordl. (c. 1875).
Spalt P 52 band 19, 1952