Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAJAS paj4as, m.||(ig.); best. -en; pl. -er400 (Sturzen-Becker 2: 48 (1861: pajasser; möjl. att hänföra till sg. pajasso, se nedan), WoJ (1891) osv.) l. -ar400 (Sundén (1888) osv.); l. (numera i sht litt.-hist. o. i vitter stil) PAJASSO pajas4ω l. -o l. -å (pajásso Dalin) l. PAJAZZO pajat4sω osv. l. (knappast br.) BAJAZZO bajat4sω osv., m.||(ig.); best. -on; pl. (numera föga br.) -oer (Klint (1906)) l. -jasser resp. -jazzer (SvLitTidn. 1815, sp. 96, NysvSt. 1950, s. 101) ((†) -or Rydberg 8: 239 (1874), Nordensvan Figge 22 (1885); pl. best. -ona Agrell Sthm 87 (1892)).
urspr. o. eg.: groteskt kostymerad komisk figur i den italienska folkkomedien; oftast allmännare: person som (i grotesk kostym) utför burleska konststycken o. d. för att roa en publik, särsk.: (cirkus)clown. En Pagliasso, som roar pöbeln med sina misslyckade härmningar. JournSvL 1798, s. 13. Om Colombine ur händren skulle gå dig, / Skratta, Pajazzo, det hör ditt yrke till! Leoncavallo PajSång 3 (1893). Ä’ru hygglig, ska’ru få gå me’ på ’manegen’ i kväll och titta på pajasarna. Sandberg GHusH 70 (1897). Rydqvist Kar. 45 (1924). SvUppslB (1934). — särsk.
a) i uttr. spela pajas, ofta oeg.: uppträda ss. rolighetsmakare l. skoja l. vara tokrolig l. stollig o. d. (jfr b); äv. bildl., om sak. Stenfelt Skepp. 75 (1903; bildl.). Plötsligt blev Jonas upprymd, spelade pajas med gumman. Bergman JoH 120 (1926).
b) mer l. mindre bildl. (jfr a); särsk.: (tokrolig l. stollig l. burlesk) upptågs- l. rolighetsmakare; äv. (nedsättande) om person som saknar (allvar o.) värdighet; stundom närmande sig l. övergående i bet.: narr (se d. o. 1). CFDahlgren 5: 165 (1833). Såg .. (rektorn) någon elev helt plötsligt uppträda med glasögon, hvilka denne tydligen ej behöfde, då angrep han honom omedelbart. ”Hvad är du för en pajas?” utropade han. Bondeson Chronsch. 1: 129 (1897). Du tror, att jag är bara pajas, för att jag gycklar. Nordström Landsortsb. 31 (1911). Funch Land 147 (1924). särsk.
α) (föga br.) övergående i bet.: driftkucku; jfr NARR 1 b. (Informatorn) utgör familjens slusk, barnens pagiazzo. Almqvist TreFr. 1: 75 (1842).
β) övergående i bet.: lekdocka (se d. o. 2 b), marionett (se d. o. 2). SvMin. 1841, nr 27, s. 1. Vi pajaser! Vi kryp för ödets klack! Bergman LivÖ 102 (1922).
-DRÄKT. pajas’ dräkt; särsk. om löst hängande, vid (ofta groteskt dekorerad) dräkt (med överdel o. byxor sammansydda med varandra), ofta med tillhörande toppmössa l. spetsig hatt; äv. mer l. mindre bildl. Nybom SDikt. 1: 100 (1848, 1880; bildl.). Arsenius Minn. 102 (c. 1895). —
-KONST. jfr konst 5; äv. mer l. mindre bildl. Hubendick FlickLek. 212 (1879). Herrar slaskspaltskåsörers pajaskonster. UNT 1932, nr 11178, s. 2. —
-MÄSSIG. som är karakteristisk för l. som anstår en pajas.
PAJASERI1004, äv. PAJASSERI0104 l. PAJAZZERI0104, n. pajasupptåg; clowneri. Hedberg 4År 351 (1858). UNT 1933, nr 37, s. 6. —
Spalt P 50 band 19, 1952