Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALJ pal4j l. PAILLE pal4j, äv. med fr. uttal, sbst. r. l. f. o. adj. oböjl.
Ordformer
(paille 1715, 1718 osv. paillie 1771 (: Paillie-gult). paj 1888 (: Pajgul)—1922 (: pajgul). palj 1805 osv. palje (-ll-, -ie) 1709 (: Paliefärgat)—1805)
Etymologi
[av fr. paille, halm, halmgul färg; äv. i adjektivisk anv.: halmgul; av lat. palea, agnar; rotbesläktat med FÄLL, sbst.1]
I. (utom i ssgr numera bl. ngn gg om ä. förh.) sbst.: halmgul färg. En mycket vacker Paille. VetAH 1791, s. 301. Underliga kulörer som Paille eller .. Papegojgrönt. Sahlin SkånFärg. 158 (1928).
II. (†) adj.: halmgul. 9 aln:r paille Sammet. KlädkamRSthm 1715, s. 103. Gålt Lereft ..(,) paille Dito. Därs. 1718, s. 3.
Ssgr (till I; numera bl. tillf.): PALJ-FÄRGAD, p. adj. halmgul. KlädkamRSthm 1709, s. 97. Östergren (1934). —
-GUL. jfr -färgad. DA 1771, nr 31, s. 3. Bæckström Rörstr. 81 (1930). särsk. i n. sg. ss. sbst., om halmgul(t) färg l. tyg l. halmgula kläder o. d. Fatab. 1907, s. 224 (c. 1800). Klädda i paljgult. Brunius Mariana 163 (1841). —
-LACK. (förr) färg. Paillelack är finslammad krita, som blifvit gulfärgad med ett afkok på gurkmeja och alun. Åstrand 2: 259 (1855).

 

Spalt P 79 band 19, 1952

Webbansvarig