Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAKOTILJ pak1otil4j l. -å- l. -ω-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. pac(c)o-, packo-. -tilj 1847—1931. -tille 1818 (: pacotiller, pl.)—1904)
Etymologi
[jfr t. pacotille; av fr. pacotille, sannol. av span. pacotilla, möjl. avledn. av paquete (se PAKET, sbst.1)]
1) (numera knappast br.) koll.: på resa l. i fält medförda saker l. förnödenheter, bagage l. packning l. tross o. d.; äv.: varupacke; äv.: (parti av) handelsvaror (som medföras på fartyg l. tillhöra l. utgöra en skeppslast); särsk. (förr) om de (handels)varor som skeppare l. besättning (l. passagerare) frakt- l. tullfritt fingo medföra resp. införa (för försäljning) för egen räkning (jfr FÖRNING 1 c). Pfeiffer (1837). Jag tror äfven, att utur Carl Johans egen pakotilj .. de flesta (franska krigsfångarna vid Grossbeeren) sedermera blefvo temligen väl försedda med kläder. Wingård Minn. 8: 72 (1848). Ekbohrn (1904).
2) (numera föga br.) i pl.: reseffekter, resgods, bagage. Berzelius Reseant. 88 (1818). Att de lyckats anskaffa ett ekipage för mig och alla mina packotiljer. Posse Fång. 41 (1931).
Ssg (till 1): PAKOTILJ-HANDEL. [jfr t. pacotillehandel] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) handel med varor som fraktfritt medförts l. tullfritt införts av skeppare l. besättning (l. passagerare) på fartyg. Åstrand (1855). Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 60 band 19, 1952

Webbansvarig