Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALANK, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-lancke 1729. -lank 1836—1891. -lanker, pl. 1791)
Etymologi
[jfr t. palanke, eng. palank; av fr. palanque; av it. palanca (jfr de från it. lånade t. o. eng. palanka); jfr ry. o. polska palanka, i lillry. äv.: liten förstad, turk. palanqa, palanga; jfr äv. mlat. palanga, phalanga, (rund) påle, knölpåk m. m. (särsk. i pl. p(h)alangæ); av gr. φάλαγγα, ack. sg., l. φάλαγγαι. pl., till φάλαγξ, rund träkubb l. stock (se FALANG)]
(†) enkel pålvärksbefästning (kring by l. öppen stad); på dylikt sätt befäst ort. PT 1791, nr 69, s. 2 (om sydeuropeiska förh.). Hazelius Bef. 111 (1836). WoJ (1891). jfr: Palancke, (dvs.) en ort som är med pallisader befäst, förstad, och moras som är emot fiendens anlopp. Biurman Brefst. 158 (1729).

 

Spalt P 64 band 19, 1952

Webbansvarig