Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALLADIUM pala4dium, äv. 0302, sbst.2, n.; best. -iet.
Etymologi
[av eng. palladium, tidigast använt av den eng. forskaren W. H. Wollaston som 1803 upptäckte metallen; till namnet på den 1802 upptäckta asteroiden PALLAS]
kem. namn på en av platinametallerna. Berzelius Kemi 2: 403 (1812). Starck Kemi 223 (1931). — jfr CYAN-PALLADIUM.
Ssgr (kem.): A (†): PALLAD-OXIDUL. palladiumoxidul. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 202.
B: PALLADIUM-AMALGAM. legering av kvicksilver o. palladium. Schulthess (1885). SkandTTandläk. 1887, s. 3. —
-KLORUR. förening av klor o. tvåvärt palladium. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 168. BonnierKL (1926). —
-OXID. förening av syre o. fyrvärt palladium. Berzelius Kemi 2: 406 (1812). —
-OXIDUL. förening av syre o. tvåvärt palladium. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 202. —
-SALT, n. jfr koppar-salt. Berzelius Kemi 2: 322 (1822).

 

Spalt P 88 band 19, 1952

Webbansvarig