Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANASCH panaʃ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(panache (-nn-, -ach) 1773—1932. panasch 1654 osv. panasie (-nn-) 1650—1655)
Etymologi
[av fr. panache; ytterst av lat. pinnaculum, liten vinge, till penna, pinna, fjäder (se PÄNNA)]
fjäderbuske; äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. om tofs. Stora hwijta panasier på sengen. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 212. 1 Panasie till H: maÿ:tz Hatt. Därs. 1653—56, s. 100 (1655). JournLTh. 1811, s. 1034 (om hästhuvudprydnad av ädelstenar). 3SAH 13: 121 (1843; på damhatt). Strindberg Hafsb. 43 (1890; hos småskrakar). OoB 1932, s. 9 (om ä. förh.). — särsk. (om ä. förh.) om monterad paradisfågel använd ss. hatt- l. hårprydnad. Kleen Kvinn. 107 (1910; om förh. på 1830-talet).
Ssgr: PANASCH-MOSSA. (†) bot. den fjäderliknande mossan Thuidium delicatulum (Lin.) Mitt. Retzius FlOec. 323 (1806). SKL (1848). —
-PRYDD, p. adj. (tillf.) Klint (1906).
Avledn.: PANASCHERA, v., -ing.
1) förse (ngt) med en l. flera fjäderbuskar; anträffat bl. i p. pf. -ad. De stora trekantiga panacherade hattarna. Gosselman Col. 1: 43 (1828). Panascherade hästar. Böök ResSchw. 125 (1932).
2) [efter motsv. anv. av fr. panacher] bot. (med konst) göra bladen två- l. flerfärgade (t. ex. vitspräckliga) på (en växt); numera bl. dels i p. pf. -ad, om gröna växtdelar (i sht blad): försedd med vita (l. gulaktiga) klorofyllfria partier, dels ss. vbalsbst. -ing, egenskapen l. förhållandet att vara färgad på detta sätt. Nyfikenheten har .. påfunnit åtskillige sätt at panachera och randa blomstren. Fischerström 2: 121 (1780). BotN 1911, s. 96. 2BonnierKL (1944).

 

Spalt P 115 band 19, 1952

Webbansvarig