Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARCE par4s, f.; best. -en; pl. -er; l. (numera mindre br.) PARK par4k, sbst.1, f.; best. -en; pl. -er; förr äv. PARKA, f.
Ordformer
(parca 1673. parce 1814 osv. parcer, pl. 1723 osv. park (parc) 1801 (: Parkens), 1805—1934. parker, pl. 1782—1934. parquer, pl. 1771—1792)
Etymologi
[jfr t. parze, fr. parque; av lat. parca (pl. parcæ), urspr. en barnsbördens gudinna, till parere, föda (jfr PARENTAL)]
(i sht i vitter stil) (romersk) ödesgudinna; i sht i pl.; jfr MOJRA, NORNA 1. Lucidor (SVS) 297 (1673). I Parquer! som min lifstråd spunnit. GFGyllenborg Vitt. 2: 12 (1771, 1795). Innan bleka parcer skicka / mig ned i evighetens natt. Kruuse Scab. 35 (1930).

 

Spalt P 265 band 19, 1952

Webbansvarig