Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARCELL parsäl4, r. l. m. (l. f.); best. -en; pl. -er.
1) (med fackspråklig prägel) litet stycke l. liten del av ett helt; bit; i pl. äv.: smådelar. Almqvist Smar. 63 (1845). Taket i den nya Lorensbergsteatern i Göteborg är .. indelat i ganska djupa parceller. Berg Akust. 7 (1921). (Vid skogsstämpling) utmärkas .. s. k. körskiften, d. v. s. de olika parceller av stämplingstrakten, som böra bortsättas till varje särskild ackordstagare. 3NF 17: 1122 (1932).
2) [specialanv. av 1] (utom i Finl. i sht om utländska förh.) i fråga om jord (jfr 3): avgränsat (mindre) jordområde; ägolott, jordlott; ägofigur; särsk. om avstyckad l. avsöndrad jordlott. Nordmann BorgåBarn 134 (i handl. fr. 1838). Hellberg Samtida 1: 93 (1870). En från egendomen utbruten parcell. Ramsay Barnaår 3: 111 (1904). Landet (i Jangtsedalen) är uppdelat i parceller. SvGeogrÅb. 1928, s. 164. jfr STRAND-PARCELL.
3) [jfr 2] (i fackspr.) mindre areal l. teg l. jordstycke varpå ett visst slags växter odlas (särsk. vid försök inom växtodling) l. som vid gödslingsförsök o. d. behandlas på speciellt sätt (för att kunna jämföras med andra på annat sätt behandlade jordstycken). UtsädT 1891, s. 14. BtRiksdP 1895, 6Hufvudtit. s. 43. SFS 1937, s. 467. jfr KONTROLL-, STUDIE-PARCELL.
(2) -BRUK. (i Finl., mera tillf.) mindre (avsöndrad) lägenhet varpå jordbruk bedrives. Smeds Malaxb. 74 (1935). —
Spalt P 265 band 19, 1952