| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARTIKEL partik4el, r. l. m.; best. -n; pl. -klar (Block MotalaStr. 58 (1708) osv.) ((†) -kler Pourel de Hatrize 52 (1650), Triewald Förel. 1: 40 (1735)); förr äv. PARTIKUL l. PARTIKULA; anträffat bl. i pl. -kuler.
1) (†) del l. parti l. detalj av ngt; äv. närmande sig 2. Almennelige purgeringer, och particulers rening. BOlavi 36 a (1578; om kroppsdel?). En Partikel och deel af thet medhskapade Gudz Belätes kraffter .. äre öffuerbleffne vthi (människan). Phrygius HimLif. 163 (1615). Oratorium war en Partickel aff then helige Klädebonaden. Schroderus Os. 2: 356 (1635). Råds-Herrens Castegrens (palats), .., som för sina particlars Homogeneité ej kan undgå en uppmärksam resandes förundran. Kellgren (SVS) 6: 39 (1775). Menniskosjälen .. (är) en partikel af verldssjälen. Boström 2: 47 (1838). — särsk. om mindre del (underavdelning) av en skrift l. framställning av ngt: del, kapitel, artikel, sats l. dyl. Schroderus Os. III. 1: 262 (1635). (Han) fungerade .. som respondent vid en offentlig disputation .. öfver en partikel af Sahlbergs Insecta fennica. Vasenius Top. 2: 55 (1914).
2) ytterst liten (bestånds)del; numera nästan bl. om de minsta (självständiga, någorlunda likformiga) beståndsdelar av ngt som man räknar med i ett visst sammanhang, t. ex. om de smådelar varav en massa är sammansatt l. de atomer, elektroner, joner l. molekyler varav materien är uppbyggd; särsk. mek. om en del av ngt som är så liten att den kan betraktas ss. varande utan storlek (”materiell punkt”); förr ofta liktydigt med: atom, molekyl. Hiärne 2Anl. 154 (1706). När saltet genom tiden väl är blifvit til sina aldrasubtilesta particlar fördelt. Stridsberg Åkerbr. 7 (1727). Desse analyser skulle icke kunna förlikas med läran om bestämda proportioner, om arsenikens partikel hade den vigt, som (osv.). FKM 4: 139 (1815). Solen utsänder utom ljus äfven elektriskt laddade partiklar. LfF 1910, s. 261. En partikel eller materiell punkt. Ekman Mek. 7 (1919). Vid .. (gaskrigsgranaternas) explosion förstoftas klorpikrinet i så fina partiklar, att det kan hålla sig svävande i luften ända till 5 à 6 dagar. NoK 44: 18 (1925). — jfr DAMM-, ELD-, JORD-, JÄRN-, KOL-, LJUS-, LUFT-, MASS-, MATERIE-, MOLN-, RÖK-, SLAM-, SMUTS-, SMÅ-, STOFT-, TVÅL-, VATTEN-PARTIKEL m. fl.
3) språkv. om vissa ur grammatisk synpunkt jämförelsevis underordnade, oböjliga ord, småord; särsk. dels om ord vars grammatiska art man icke kan l. bryr sig om att närmare bestämma, dels sammanfattande beteckning för adverb, prepositioner, konjunktioner, interjektioner o. infinitivmärket att; ngn gg äv. om andra ordelement (suffix, prefix). Pourel de Hatrize 52 (1650). Et språk består af tre delar .., Namn (Nomen), Ord (Verbum) och Partikel. Ljungberg SvSpr. 33 (1756). Det är klart, att en (i ordet gluggen) är en blott partickel. Botin SvSpr. 15 (1777). Noreen VS 5: 143 (1906). — jfr ART-, BESTÄMMELSE-, FRÅGE-, FÖRSTÄRKNINGS-, HOPSÄTTNINGS-, NEKELSE-, NEKNINGS-, RELATIV-, TIDS-PARTIKEL m. fl.
Spalt P 356 band 19, 1952