| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RELATIV re4la~ti1v l. rel4-, l. 30~2, l. (i sht i bet. 1—3) re1lati4v l. rel1– (– -i´v Dalin), adj.; adv. -E (numera bl. ngn gg, 2RARP 19: 74 (1755), HT 1913, s. 239 (1791), 2NF 22: 1320 (1915)), -T (NoraskogArk. 6: 64 (1769) osv.).
1) stående l. ställd i viss relation till ngt o. d.
a) (†) i uttr. relativ till ngt (jfr d), som står i relation till l. förbindelse l. samband med l. har avseende på l. hänför sig till ngt; som har betydelse l. relevans för l. berör ngt; som står i proportion till l. växlar efter ngt. PH 2: 938 (1746). (Somliga) påstå, at .. (begreppen om gott o. ont) äro blott relative til vissa orter, och bero helt och hållit af särskildta Länders bruk och sedvanor. Hasselroth Campe 247 (1794). Att .. (jordbrukets) idkare vinna en sjelfständighet och ett anseende, som är relatift til jordbrukets vigt för Samhället. LBÄ 39—41: 44 (1800). Herr Assessoren gorde mig en tjenst med at jemföra dessa rader med mit argument .. för at se, om i Davy’s svar ligger någon ting relativt til saken mer än de sista orden. Berzelius Brev 9: 106 (1814).
b) (†) i uttr. relativ efter l. på ngt, som tar hänsyn till l. är uppgjord med hänsyn till l. är beroende av l. rättar sig l. rättas efter ngt o. d. Att ett .. bibliotek borde rangeras efter någon systematisk och på vetenskaperna relatif plan. SvBL 7: 62 (i handl. fr. 1797). (Kräft-)Knölar utan värk fördelas ofta af Tvålplåster, Gummiplåster, Kolsyra och andra specifika medel, relativa efter naturen af knölens orsak. VetAH 1814, s. 243.
c) (†) i uttr. relativ med ngt, jämförbar med ngt. Uhleoborgs Län torde vara det enda, som till läget är mäst relativt med Carelen. BtVLand 3: 95 (c. 1795).
d) ss. adv. i prepositionell anv., i uttr. relativt (ngt), l. i det prepositionellt använda uttr. relativt till (ngt).
α) (†) i förbindelse l. sammanhang l. samband med (ngt); med avseende på l. gällande l. beträffande l. om (ngt); gentemot (ngt). Frih. Ulric Scheffer .. hade .. hördt, i hvad måtto Secrete Utskottet medelst förberörde tvenne memorialer blifvit angripit. .. Hr Johan Wulfwenstierna påminte, at desse riddersmän taldt allenast relative, men ej accuserat Secrete Utskottet. 2RARP 19: 74 (1755). Angeläget blir, at Steijdingen får communication af vad B. Ernsvärd berättar relatift til ryska ministerns indiscressioner. Gustaf III (1791) i HT 1913, s. 238. Hvad du gjort relatift till kaperiernas inställande m. m. är aldeles i sin ordning. MinnSvNH Bih. 2: 106 (1809). CHAnckarsvärd (1817) i HTSkån. 4: 69.
β) (i fackspr. l. utpräglat skriftspr.) i förhållande till l. jämförelse med (ngt). Biberg 1: 32 (c. 1814). Ändras läget af den lysande punkten relativt spegeln, så flyttar sig äfven motsvarande konjugatfokus. Fock 1Fys. 285 (1853). Tysklands .. koloniala expansion har icke heller varit synnerligen imponerande, vare sig i kvalitativt eller i kvantitativt avseende relativt till t. ex. Frankrikes .. förvärv av nya kolonier. Steffen Krig 2: 84 (1915). Vill man .. göra klart för sig vår handelsflottas betydelse relativt andra länders, får man gå till Lloyd’s tonnagestatistik. VFl. 1933, s. 158.
e) i anv. med nära anslutning till 3 c, i uttr. relativt sett o. d., vid jämförelse med ngt annat, förhållandevis, jämförelsevis o. d. Relativt sett var han en fattig man. Östergren (1936).
2) i sht filos. som (med avs. på sin existens över huvud) är betingad l. beroende av ngt annat, som endast existerar l. kan tänkas i relation till ngt annat, som icke kan tänkas i o. för sig själv; motsatt: absolut (se ABSOLUT, adj. 5). Verlden — det relativa, eller de varelser tillsammans, som äro i och genom annat — i och genom Gud och hvarandra. Boström 1: 112 (c. 1830). Att ett absolut .. måste finnas, om ett relativt finnes, det är .. ådagalagt. Wikner Mater. 201 (1870). Med Inre (absoluta) kännetecken förstås sådana, som tillkomma föremålet i och för sig; med Yttre (relativa) deremot sådana, som tillkomma det endast i förhållande till annat. Borelius Log. 6 (1882). Böök Ranns. 36 (1953).
3) vars förefintlighet (vid ett visst tillfälle l. i ett visst sammanhang) l. vars karaktär i ett l. annat avseende är beroende av en viss relation till ngt; som växlar allt efter omständigheterna; stundom: icke stabil, föränderlig. Retzius FlVirg. 117 (1809). Allt är relativt här i världen. MvSchwerin (1822) hos Wrangel MvSchwerin 125. Måttlighet är ett relativt begrepp. Vasenius Samkänsl. 88 (1901). Det sedliga inbegriper totaliteten af de obetingade lifsvärdena, ändamål, som ha obetingadt värde i sig, under det att kulturens lifsvärden äro relativa. Ahnfelt Et. II. 2: 78 (1906). — särsk.
a) (i sht i fackspr.) som (med avs. på viss egenskap l. läge l. kvantitet o. d.) är bestämd l. angiven (endast) i relation till ngt annat. Relativ fuktighet, se FUKTIGHET a α. Urverck .. mäta tiden mycket correctare än Solen, hvilken allenast visar den apparenta eller relativa tiden, men ingalunda den sanna och absoluta. Triewald Förel. 1: 161 (1735). Med kroppens relativa tyngd, menas .. den tyngd, han har uti Medio. Leijonmarck PVetA 1783, s. 23. Med absolut höjd menas ett föremåls höjd öfver vatten-ytan; med relatif höjd dess höjd öfver en gifven punkt vid dess fot. Palmblad LbGeogr. 22 (1835). Relativ folkmängd eller folkmängdstäthet. NF 2: 117 (1876). Relativ ortsbestämning. Smith OrgKemi 191 (1938).
b) (i fackspr.) som är (ngt) endast i relation l. förhållande till l. betraktad i jämförelse med ngt annat. Relativ rörelse, vila. Relativ majoritet, motsatt: absolut majoritet. Relativa primtal, se PRIM-TAL 2. Rörelse .. är antingen absolut, eller relativ. König Mec. 2 (1752). Ett relativt maximum eller minimum (av en funktions värde). Hedström o. Rendahl Alg. 162 (1915). Spannmålsexporten (från Bulgarien) har gått tillbaka såväl absolut som relativt. Ymer 1940, s. 252.
c) allmännare: som förhållandevis l. jämförelsevis l. efter omständigheterna är (ngt); som är sådan (föreligger i en sådan grad l. omfattning) som man med hänsyn till omständigheterna kan vänta; ss. adv.: förhållandevis, jämförelsevis; äv. med försvagning av bet. av relation: icke fullständig l. total, resp. (ss. adv.): någorlunda, tämligen, ganska. Lycksaligheten är antingen fullkomlig eller relativ. Chydenius 4 (1765). Stärkelsens egenskap att färgas blå av jod gör det till en relativt lätt sak att påvisa dess när- eller frånvaro i bladen. Lidforss VäxtLiv 17 (1904). Nylands län med relativt stor stadsbefolkning. PT 1909, nr 152 A, s. 3. Efter affären i Lopignia åtnjöto de två männen ett år av relativt lugn. Enckell Olivpar. 245 (1934).
d) (i fackspr.) som är (ngt) l. föreligger endast under vissa förutsättningar; motsatt: total, absolut. Terränghinder äro sådana ytformer eller terrängföremål .., som antingen helt och hållet omöjliggöra eller ock enbart försvåra trupprörelser (absoluta och relativa hinder). LbTopogr. 1 (1907). Sådana äktenskapshinder (som helt hindra en person att gifta sig) kallas absoluta, i motsats till de relativa, som hindra en man från äktenskap med en viss kvinna. Björling CivR 230 (1910). Relativt eller accidentellt krigskontraband. 2NF 14: 906 (1910). Somliga barn skela endast vid seende på nära håll, s. k. relativ strabism. Löwegren Oftalm. 593 (1923). jfr (†): Kraften, hvarmed en kropp motstår slitning, kallas absolut, hvarmed den motstår brytning, relativ och den, hvarmed den motstår krossning, motverkande styrka. JernkA 1829, Bih. s. 363.
4) språkv. om ord l. grammatisk kategori: som ger uttryck för en relation av ngt slag.
a) (†) om ord: som icke kan stå l. normalt icke står absolut (dvs. utan grammatisk relation till ngt annat led i satsen). Kellgren (SVS) 5: 82 (1787). Boivie SvSpr. 284 (1834).
b) om (fogeordet i) bisatser av visst slag; om pronomen l. adverb l. partikel: som fungerar ss. fogeord (dvs. förbinder en bisats med en överordnad sats) o. tillika hänvisar till ett (utsatt l. underförstått) led i den överordnade satsen (l. till hela den överordnade satsen) ss. korrelat; om bisats: som är inledd av ett relativt fogeord; äv. om bisats utan fogeord som till sin funktion o. grammatiska karaktär motsvarar en inledd relativsats (o. kan kompletteras med ett relativt fogeord); äv. i utvidgad anv., om ett sådant fogeords funktion l. om satsfogningen mellan en sådan bisats o. dess huvudsats o. d. Orden hvilken, som, af de flesta Språklärare kallade relativa Pronominer, .. tjena att sammanbinda den emellankommande meningen med hufvudmeningen. Borelius Sacy 46 (1806). Relativ bisats. Tullberg SvSpr. 1: 41 (1836). Relativa adverber. Enberg SvSpr. 186 (1836). Relativ satsfogning i de nordiska fornspråken. Lindblad (1943; boktitel). — särsk. i uttr. allmänt l. obestämt l. oegentligt relativt pronomen l. adverb resp. allmän osv. relativ sats, om (bisats inledd av) ett (i allm. jämförelsevis starktonigt, oftast korrelatlöst) pronominellt l. adverbiellt fogeord (formellt motsv. ett interrogativt pronomen l. adverb, ofta förbundet med ngt tillägg, t. ex. som, som än, än) med en allmän, generaliserande innebörd (till bet. motsv. ett vanligt relativt fogeord med ett indefinit pronomen l. adverb ss. korrelat). Brate SvSpr. 99 (1898). Rebbe SvSpr. 51 (1912).
c) (†) om tempus: som hänför verbets handling till en tidpunkt som är bestämd endast i relation till en annan tidpunkt. Borelius Sacy 68 (1806). Brate SvSpr. 130 (1898). Noreen VS 5: 670 (1912; med förslag att termen utbytes mot sekundär).
d) om komparationsform (komparativ, superlativ): som anger värklig jämförelse med avs. på graden av den angivna egenskapen (innebärande att denna i föreliggande fall förefinnes i högre grad än i ett annat fall); motsatt: absolut. Brate SvSpr. 87 (1898). Beckman SvSpr. 46 (1904).
e) (föga br.) om komparation: som innebär en jämförelse mellan två l. flera föremål. Calwagen TySpr. 33 (1874). Löfgren TySpr. 147 (1888).
(4 b) -PARTIKEL. [jfr t. relativpartikel] språkv. partikel fungerande ss. relativt fogeord. Rydqvist SSL 2: 491 (1860). —
(4 b) -SATS. [jfr t. relativsatz] språkv. relativ bisats. Inledd, oinledd relativsats, med resp. utan relativt fogeord. Egentlig, allmän, obestämd relativsats. Nödvändig, icke nödvändig relativsats, som utgör resp. icke utgör ett nödvändigt komplement till korrelatet. Brate SvSpr. 196 (1898). —
Spalt R 966 band 21, 1957