| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RELATIV re4la~ti1v l. rel4-, l. 30~2, l. re1lati4v l. rel1– (– -i´v Dalin), n.; best. -et; pl. = l. -er. Anm. I vetenskapligt fackspr. användes icke sällan den nylat. formen relativum, t. ex. NF (1889), Lindblad RelSatsf. 129 (1943), ANF 68: 15 (1953).
språkv.
1) relativt pronomen l. adverb l. relativ partikel, relativt fogeord. Relativer, vare sig pronominala eller adverbiala, böra (osv.). Moberg Gr. 298 (1815). Tullberg SvSpr. 1: 41 (1836). Lindblad RelSatsf. 110 (1943).
2) (†) sammanfattande, om relativa fogeord o. underordnande konjunktioner. Schiller SvSpr. 23 (1859).
Ssgr, se relativ, adj. ssgr.
Spalt R 966 band 21, 1957