Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARODI par1ωdi4, äv. -od- l. -åd-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. parodie)
Etymologi
[jfr t. parodie, eng. parody; av fr. parodie (jfr lat. parodia); ytterst av gr. παρῳδία, av παρ– (se PARA-), o. ῷδή (se ODE)]
1) avsiktligt förlöjligande l. komisk efterbildning av (stilen i) ett litterärt värk (ofta karakteriserad av en löjeväckande kontrast mellan den allvarliga l. högstämda stilen o. det ”låga” ämnet); äv. om liknande efterbildning av (personer l. deras) uppträdande l. sätt att tala l. bete sig, stundom äv. av andra företeelser; särsk. i uttr. en parodi på (förr äv. av l. över) ngt; äv. allmännare o. abstraktare: den konst- l. litteraturart, som omfattar dylika efterbildningar, parodisk diktning l. skaldekonst o. d.; jfr KARIKATYR 1, 3, TRAVESTI. Weise 137 (1697). DA 1771, nr 3, s. 3 (: öfver). Om Parodien, eller det Hottentottiska i Vitterheten. Thorild (SVS) 3: 32 (1791; rubrik). Leopold 6: 315 (1813: af). Benedictsson Folkl. 80 (1887; om person; jfr 2). Tredje opponenten .. improviserade (vid disputationsmiddagen) en parodi på (avhandlingen). Siwertz JoDr. 90 (1928). 3SAH LII. 2: 344 (1941). jfr: (Vissa isländska sagor äro) allenast Munckarnes parodier öfver Hedendomens vahntro. Schück VittA 5: 42 (i handl. fr. 1747). — jfr BIBEL-, SJÄLV-, STIL-PARODI.
2) i utvidgad anv. av 1; om ngt som är en (komisk) vrångbild av vad det borde vara; äv. allmännare, om person l. djur l. sak som vid jämförelse med ngn annan resp. ngt annat ter sig ss. en (komisk) vrångbild av denna l. detta; särsk. i uttr. parodi på (förr äv. av l. över) ngt; jfr KARIKATYR 2. Thorild (SVS) 3: 93 (1791: af). Vitterhets academiens sammanträde (den 9 nov. 1819) .. utgjorde en verklig parodi på vittra samfunds öfverläggningar. Schück VittA 7: 380 (i handl. fr. 1819). Den smånätta parodi på stad, som nämner sig Södertelge. Kullberg Mem. 1: 26 (1835). Parodier på folkomröstning under hotet av franska bajonetter. Almquist VärldH 7: 133 (1928).
Ssgr: (1, 2) PARODI-ARTAD, p. adj. —
(1) -FÖRFATTARE. Laurin 3Minn. 465 (1931). —
(1) -STIL. Geijer I. 3: 365 (1814).
Avledn.: PARODIERA, v., -ing. [jfr fr. parodier] till 1 (2): göra (ngt) till föremål för en parodi, skriva l. åstadkomma en parodi på (ngt), behandla (ngt) parodiskt, förlöjligande härma (ngt); äv. med avs. på person, i sht författare. Homerus, Virgilius och andre äro mera än en gång parodierade. Browallius Holbg 7 (1744). Karlen parodierade en militärisk hälsning. Janson Lögn. 31 (1912). Wägner Lagerlöf 2: 61 (1943). särsk. [jfr motsv. anv. av fr. parodié] (†) i p. pf. i bet.: som utgör en parodi, parodi-; särsk. i uttr. parodierad efter ngt l. från ngn, skapad l. åstadkommen gm parodiering av ngt resp. av ngt som finns hos ngn. Parodierade krigsmän. Agrell Maroco 1: 28 (1789, 1796). Skeppar Rolf, Lust-Spel .. Parodierat efter Skåde-Spelet Birger Jarl. DA 1793, nr 17, s. 2. Verser, parodierade från Homerus och Euripides. Rydberg 13: 209 (1893). jfr SP 1792, nr 58, s. 3. —
PARODIKER0400, äv. 0302, m.||ig. (tillf.) till 1: författare av parodier; jfr bibel-parodiker. —
PARODISERA, v. (†) till 1: parodiera; anträffat bl. i p. pf. -ad. SP 1792, nr 58, s. 2. —
PARODISK040, adj. [jfr t. parodisch, fr. parodique, gr. παρῳδικός]
1) till 1: som utgör en parodi, som härmar ngt på ett förlöjligande sätt, parodierande, parodi-. Leopold 2: 349 (1802, 1815). Bibeln är af alla föremål det lättaste för parodisk behandling. PoetK 1816, s. LIV. 3SAH LIII. 2: 183 (1942). jfr bibel-parodisk.
2) till 2; särsk.: som utgör en komisk vrångbild av vad det borde vara. Den parodiska spanska fästningen Tarifa. Nyblom Österut 2 (1908). Heerberger Dag 51 (1939). —
PARODIST104, m.||ig. [jfr t. parodist, fr. parodiste] till 1: person som parodierar ngt; parodiförfattare. Tome dåre! parodist! Thorild (SVS) 1: 111 (1784; om Kellgren). Svanberg HeidenstFröd. 157 (1934).
Avledn.: parodistisk, adj. [jfr t. parodistisch] (mera tillf.) parodisk. Gullberg RomVästf. (1880; i boktiteln). Wrangel Dikten 266 (1912).

 

Spalt P 316 band 19, 1952

Webbansvarig