Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAROTIT par1ωti4t l. -ot- l. -åt-, r.; best. -en; pl. -er. Anm. Ofta användes den nylatinska formen parotitis. Ilmoni Sjukd. 3: 126 (1853). SvUppslB 30: 1275 (1937).
Etymologi
[jfr t. o. eng. parotitis, fr. parotite m. m.; till lat. parotis, svulst på öronspottkörteln, av gr. παρωτίς, (svulst på) öronspottkörteln, till παρ– (se PARA-) o. οὖς (gen. ὠτός), öra (se OTIT)]
med. påssjuka. Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 3: 136 (1922; pl.).
Ssg: PAROTIT-MENINGIT. med. hjärnhinneinflammation utgörande komplikation av påssjuka. Hygiea 1928, s. 282.

 

Spalt P 321 band 19, 1952

Webbansvarig