Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSAD pasa4d, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ad 1804 osv. -ade 1752—1871)
Etymologi
[jfr t. o. eng. passade; av fr. passade, av it. passata (motsv. prov. passada, span. pasada), av passare (se PASSERA). — Jfr PASSAD, sbst.2]
1) (†) passerande, passage. NoraskogArk. 6: 38 (1768). Et hällande regn, som under hela passaden öfver berget genomblötte oss. Thunberg Resa 2: 18 (1789). Pfeiffer (1837).
2) (numera föga br.) ridk. i skolritt: ridning fram o. tillbaka på en sträcka, varvid vändningar utföras under volt tillbaka med ombyten på ridbanans långsida vid hörnet till kortsidan. Ungern-Sternberg Bourgelat 105 (1752). 2NF (1914).
3) (numera mindre br.) fäkt. om förflyttningar fram mot motståndarens kropp; jfr MARSCH, sbst.1 1 b α, HEL-MARSCH. Porath Pal. 1: E 2 b (1693). 2NF 9: 214 (1908).
Ssgr (till 2; ridk., numera föga br.): PASSAD-LINJE. om den linje längs vilken hästen rör sig vid passad. Ungern-Sternberg Bourgelat 108 (1752). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 101 (1836). —
-STRÅT. = -linje. KrigVAH 1833, s. 269. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 98 (1836). —
-VOLT. KrigVAH 1833, s. 271. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 78 (1836).

 

Spalt P 404 band 19, 1952

Webbansvarig