Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSARE pas3are2, sbst.2, r. l. m.; best -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. passer; av mlt., holl. o. t. passer, ombildning av fr. compas (se KOMPASS) i anslutning till passen (se PASSA, v.1 V)]
instrument (bestående av två (lika långa) skänklar l. ben som äro förenade med varandra i ena ändan gm en ledgång) för uppdragande av cirklar, avsättande av mått o. d., cirkel (se d. o. II 1). Rosenfeldt Nav. 20 (1693). HantvB I. 2: 124 (1934). — jfr FOT-, JUNGFRU-, KORT-, KRUM-, MAST-, STÅNG-PASSARE m. fl.
Ssgr: PASSAR-, äv. PASSARE-BEN. Ekström Linearr. IX (1886). —
-MÅTT. mått taget med passare. Key Amatörbokb. 62 (1916). —
-SPETS. om spetsen av en passares ben. NF 6: 66 (1882).

 

Spalt P 411 band 19, 1952

Webbansvarig