Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PATEN pate4n, sbst.1, r. l. m. (l. f.) (HFinlKamF 1: 29 (1536) osv.), äv. (numera knappast br.) n. (InventVallentuna 1556, EvangHärold 1916, s. 151); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (i äldre språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. patena, G1R 13: 283 (1541) osv.), ss. n. äv. = (VDAkt. 1710, nr 369, EvangHärold 1916, s. 151); förr äv. PATENA, f.; best. -an; pl. -er (äv. att hänföra till sg. paten, se ovan); förr äv. PATENE, r. l. m. (l. f.); best. -en; förr äv. PATIN, r. l. m. (l. f.) (2SthmTb. 8: 221 (1590: patinen, sg. best.; möjl. äv. att hänföra till obest. patina), Wettersten Forssa 148 (c. 1750)) l. n. (Œdman Bahusl. 266 (1746), Wettersten Forssa 81 (c. 1750)); best. -en resp. -et; förr äv. PATINA, sbst.1, f.; pl. -er (NorrbHembSkr. 1: 420 (1585; äv. möjligt att hänföra till sg. patin)).
(liten, rund) tallrik l. skål (vanl. av metall, ofta silver, stundom av glas, ofta formad så, att den kan användas ss. lock på kalken) varpå brödet (oblaten) frambäres vid nattvarden, oblattallrik; jfr DISK sbst.1 II 1 c. En kalk med patena. G1R 7: 361 (1531). Först skal Presten (vid sjukbesök) lata kasta en reen dwk på bordet, sedan .. tagher han fram brödet, .. legger thet j Patenen, och setter på bordet. LPetri KO 59 a (1561, 1571). Sedan på 1100-talet små oblater börjat komma i bruk, anpassades patenens storlek efter cuppan, och patenen användes som ett slags lock till denna. Hellerström Liturg. 36 (1932). Seitz ÄSvGlas 191 (1936; av glas). Hb. 1942, s. 36. — jfr SOCKENBUDS-, TENN-PATEN. — särsk. (†) i utvidgad anv.
-LAV. (†) bot. laven Parmelia acetabulum Neck., som har frukter med skålformig disk, rundfliklav. Acharius Lich. 122 (1798).
B (†): PATENS-DUK, se A.
Spalt P 456 band 19, 1952