Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATETIK pat1eti4k, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. path-)
Etymologi
[jfr t. pathetik; sannol. av fr. pathétique, substantivering av pathétique, adj. (se PATETIK, adj.)]
(i skriftspr.) stark l. högstämd känsla, patos. JGOxenstierna (1794) hos (Schück o.) Warburg LittH 2: 285. Den lidnerska patetiken. KyrkohÅ 1915, s. 246. GbgP 1949, nr 345, s. 6.

 

Spalt P 471 band 19, 1952

Webbansvarig