Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PECCERA, v. -ade.
Ordformer
(pecc- 1616—c. 1823. pexc- 1670)
Etymologi
[jfr (ä.) t. o. t. dial. peccieren, pekzieren, pexieren; av lat. peccare, göra fel, försynda sig, synda, möjl. till roten i lat. pēs (gen. pedis), fot, o. i FOT; jfr de till samma rot bildade sanskr. pádyate, går, faller, ävensom lat. pedica, fotboja, snara, fälla (jfr FJÄTTER)]
(†) handla orätt l. brottsligt; fela; försynda sig; särsk. i uttr. peccera (e)mot ngt (l. ngn), äv. med sakligt subj.: bryta mot ngt. OxBr. 10: 179 (1616). Der een intet peccerar behöfwass icke bijdia om förlåtellsse. VDAkt. 1664, nr 136. Polhem Bet. 1: 40 (1721: emot). Biberg 3: 376 (c. 1823: mot). — särsk. refl.: försynda sig. HFinLappm. 2: 446 (1681).

 

Spalt P 520 band 19, 1952

Webbansvarig