| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PEDAL peda4l, r. l. m. (Eenberg Ups. 37 (1704) osv.) ((†) n. Rudbeck Bref 36 (1664)); best. -en, äv. -n (ss. n. -et); pl. -er.
1) på orgel (l. orgelharmonium l. pedalflygel o. d.): klaviatur avsedd att spelas med fötterna (motsatt: manual); äv. om (l. med inbegrepp av) den inrättning (den avdelning av stämmor l. strängar) som står i förbindelse med en dylik klaviatur, pedalvärk; förr äv. om instrument (klavikord) med dylikt pedalvärk. Dett stora bröstpositivet och pedalet komma på båda sidorna sosom 2 orgvärk. Rudbeck Bref 36 (1664). BoupptSthm 25/9 1686 (om instrument). Abbé Vogler försmådde icke, att uti sina vidtberyktade orgelconcerter låta pedalen agera som risstampningsmaskin och åska. Nilson Pedalspeln. 5 (1884). Med hänsyn till resurserna indelas pedalen i 1) självständig, 2) obligat och 3) bihängd (bihangspedal). Hennerberg (o. Norlind) 1: 126 (1912). Fogelqvist Minn. 230 (1930). jfr BIHANGS-PEDAL.
2) om andra på musikinstrument befintliga inrättningar avsedda att manövreras med fötterna; särsk. dels om var särskild av de trampor på en pedalharpa varmed tonhöjd (o. tonstyrka) regleras, dels om var särskild av de trampor på ett piano varmed tonstyrka (o. klangfärg) regleras. Envallsson 252 (1802; på pianoforte). Genom kärlens höjning och sänkning medelst en pedal, kunde nuancer mellan forte och piano lätt åstadkommas (på glasharmonika m. fl. instrument). ÅrsbVetA 1824, s. 14. Bauck 1Musikl. 2: 168 (1871; på harpa). Motivet .. förnimmes icke redigt och klart för örat om pedalen (dvs. fortepedalen) är i ständig verksamhet. Norman MusUpps. 138 (1884, 1888). BonnierMusL (1946). jfr: Af detta bref (av Mozart 1777) framgår att .. pedalen — som då trycktes med knäet och satt straxt under resonansbotten (på pianot) — var en länge känd sak. MeddSlöjdF 1899, 2: 70. jfr FORTE-, PIANO-, PROLONGATIONS-PEDAL.
3) allmännare, om (till apparat l. maskin o. d. hörande) inrättning som manövreras med fötterna; trampinrättning; trampa. Anholm Gog 335 (1895). Han hade en portativ spottlåda, som öppnades medelst en pedal. Claëson Lockhart PolAgent 294 (1933). Gravyrmaskin, driven med pedal. Form 1939, s. 153. Kjellberg Ull 386 (1943; i vävstol; om förh. på 1700-talet). särsk.
a) om vardera av de båda trampor på en cykel varpå fötterna värka vid framdrivning av cykeln. Balck Idr. 2: 406 (1887). Det åligger cyklande att hålla båda fötterna på pedalerna. SFS 1936, s. 1064.
b) manöveranordning på bil l. motorcykel l. flygplan, avsedd att skötas med foten. Nerén HbAut. 1: 17 (1911). Jakob .. tryckte .. pedalen (dvs. bilens gaspedal) i botten och ökade. Stolpe Järnbr. 103 (1933). Helikoptern manövreras med två spakar och två pedaler. TT 1943, Allm. s. 447. AutB 726 (1947). jfr GAS-, KOPPLINGS-, START-PEDAL.
c) [efter motsv. anv. av fr. pédale] (i sht förr) järnv. i utvidgad anv., om anordning som förhindrar att en växel omlägges, medan tåg passerar, o. vars viktigaste del utgöres av ett vid en skena anbragt järn vilket, så länge det hålles nedtryckt av passerande vagnshjul, mekaniskt låser växeln, växelspärrskena. TT 1900, Byggn. s. 136. SJ 2: 499 (1906).
4) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (vard., skämts.) fot (se d. o. 1). Det var skönt att röra på pedalerna ibland. Kihlman Idyll 285 (1936).
(3 (a, b)) -AXEL. [jfr t. pedalachse] tekn. axel varpå en pedal är lagrad (se lagra, v.2 4 a); särsk. till 3 a, b. Balck Idr. 2: 406 (1887; på cykel). Nerén HbAut. 1: Pl. III (1911; på bil). —
(1—3) -BRUK. särsk. mus. till 2, om användning av pedalerna vid pianospelning. Lindstrand MusFickordb. 36 (1902). —
(1) -BYGGNAD. (pedal- 1773. pedals- 1773) (†) mus. konkret, om pedal(värk). Hülphers Mus. 163 (1773). Därs. 306. —
(2) -CITTRA. [jfr t. pedalzither] (föga br.) mus. cittra (se cittra, sbst.1 3) med pedaler för förkortning av de för ackompanjemang avsedda strängarna. PT 1892, nr 192, s. 1. PriskurCJJohanssonMusikinstrH 1901—02, s. 10. —
(3 b) -DOMKRAFT~02, äv. ~20. tekn. domkraft (se domkraft, sbst.2 1) för (upp- l.) nedpressning av en pedal (i sht använd vid justering av bromsar). Nerén BilB 2: 289 (1931). Engström SvEngTeknOrdb. (1945). —
(3 b) -FJÄDER. tekn. fjäder (se d. o. II 1) avsedd att föra tillbaka pedalen till dess utgångsläge, då den trampats ned. Nerén BilB 2: 261 (1931). —
(1) -FLYGEL. [jfr t. pedalflügel] (förr) mus. flygel med pedalklaviatur, i sht använd ss. övningsinstrument för orgelspel. Ekbohrn (1904). —
(2) -FÖRÄNDRING. (†) på piano; för manövrering med fötterna avsedd inrättning varmed tonstyrka o. klangfärg regleras; jfr pedal 2. LdVBl. 1843, nr 37, s. 4. —
(3 (a, b)) -GUMMI. [jfr t. pedalgummi, eng. pedal rubber] gummistycke avsett att fastsättas på pedal för att tjänstgöra ss. underlag för foten; äv. koll. l. ss. ämnesnamn. HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 2 (till cyklar). —
(2) -HARPA, r. l. f. [jfr t. pedalharfe] mus. harpa med pedaler för reglering av tonhöjd (o. tonstyrka). DA 1808, nr 29, s. 3. —
(3 (a, b)) -HYLSA. (i sht i fackspr.) hylsa för pedalaxel; jfr -rör. Nerén BilB 1: 284 (1928; på bil). Dædalus 1936, Annons. s. 18 (på cykel). —
(3) -KAPSEL. (i sht i fackspr.) kapsel (se d. o. 1 d) som omsluter pedalaxeln med dess lagerskål o. förskruvning på en pedals yttersida; särsk. till 3 a. HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 2 (till cykel). —
(1) -KLAV. (†) pedaltangent; äv.: pedalklaviatur. Hülphers Mus. 303 (1773; om tangent). MeddSvSlöjdF 1900, 2: 105. —
(1) -KLAVER. (pedal- c. 1665 osv. pedals- 1773) [jfr t. pedalklavier, eng. pedal clavier, fr. clavier de pédales] mus. pedalklaviatur (förr äv. med inbegrepp av tillhörande pedalvärk); förr äv. om instrument (klavikord) med pedalklaviatur. SvTMusF 1930, s. 79 (c. 1665; om instrument). Pedal Claver, med 2ne manual Claver dertil. BoupptVäxjö 1761. Fornv. 1933, s. 228 (i orgel). —
(1) -KOPPEL. [jfr t. pedalkoppel] mus. koppel (se koppel, sbst.1 1 c α) varigm pedalen förbindes med manualen; äv.: koppel varigm en pedaltangent förbindes med pedaltangenten för den ett oktavintervall högre liggande tonen. Drake Töpfer 72 (1850). Hennerberg (o. Norlind) 1: 39 (1912). —
(1) -LÅDA, r. l. f. [jfr t. pedallade] (numera bl. mera tillf.) mus. luftlåda i pedalvärk. VDAkt. 1779, nr 329. Fornv. 1933, s. 232. —
(1—3) -MEKANISM. (i sht i fackspr.) med en pedal l. pedaler förenad mekanism; särsk. till 2, om dylik mekanism på pedalharpa. 2NF 18: 6 (1912; på pedalharpa). —
(1) -NOT. [jfr eng. pedal note, ävensom fr. pédale; orgelpunkten åstadkoms urspr. medelst en pedaltangent] (†) mus. (not angivande) orgelpunkt. LdVBl. 1888, nr 85, s. 3. Björkman (1889). —
(1) -PIPA, r. l. f. [jfr t. pedalpfeife, eng. pedal pipe] mus. orgelpipa som tillhör pedalvärk. Wollimhaus Syll. (1649; under brontheum). —
(3) -PLÅT. (i fackspr.) särsk. till 3 a: var särskild av de plåtar vid vilka pedalgummit fastsättes. PriskurWiklundVelocFabr. 1898, s. 47. —
(2) -PUKA. [jfr t. pedalpauke] mus. puka med pedal för omstämning av pukan. Brodin MusOrdb. 187 (1948). —
(1) -REGISTER. [jfr t. pedalregister] mus. register (orgelstämma) som tillhör pedalen; jfr -stämma. Björkegren 2016 (1786). —
(3 b) -STOPP. [jfr eng. pedal stop] (i fackspr.) från pedals arm utgående kort metalldubb som tjänar att förhindra att pedalen av pedalfjädern dras för långt tillbaka. Nerén BilB 2: 297 (1931). —
(1) -STÄMMA, r. l. f. [jfr t. pedalstimme] mus. orgelstämma tillhörande pedalen (jfr -register); äv.: för pedalen avsett parti av musikstycke. Dalin FrSvLex. 2: 247 (1843). Nilson Pedalspeln. 6 (1884). —
-STÖD.
1) (förr) till 3 a: vid cykelpedal fäst, nedfällbart stöd avsett för uppställning av cykeln. TT 1897, Allm. s. 58.
2) (i fackspr.) till 3 b: kloss o. d. på fotbrädet i bil invid gaspedalen, avsedd ss. stöd för den fot varmed gaspedalen manövreras. Nerén (1930). —
(2) -TECKEN. mus. i notskrift: tecken (skrivet ped.) angivande att fortepedalen skall nedtryckas. Norman MusUpps. 162 (1884, 1888). —
(1) -TON, r. l. m. [jfr t. pedalton] mus.
2) i utvidgad anv., om var särskild av de fyra låga toner som kunna ges på en basun nedom dess egentliga tonområde. Bauck 1Musikl. 2: 252 (1871). Brodin MusOrdb. 178 (1948). —
(3, 3 a) -VEV. (i fackspr.) med pedal försedd vev avsedd att vridas gm trampning; särsk. om de båda med pedaler försedda vevar varmed en cykel framdrives. Balck Idr. 2: 423 (1887; på cykel). —
(1) -VÄRK, n. mus. om den del av en orgel (l. ett orgelharmonium o. d.) som hör samman med pedalklaviaturen; jfr pedal 1. Hülphers Mus. 203 (1773). —
(1) -ÖVNING. mus. i pedalspelning; i sht i pl. Att å manualerna accompagnera sina pedalöfningar. Nilson Pedalspeln. 7 (1884).
B (†): PEDALS-BYGGNAD, -KLAVER, se A.
Spalt P 525 band 19, 1952