Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENHAMMARE pe3n~ham2are l. (numera mindre br.) PÄNHAMMARE pä3n~ l. (föga br.) PINNHAMMARE pin3~, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = l. -hamrar.
Ordformer
(pen- (peen-) 1667 osv. penne- 1585. pinn- 1920. pinne- 1591. pän- 1895—1920. — Se för övr. HAMMARE, sbst.2)
Etymologi
[jfr lt. pinnhamer, holl. penhamer, pinhamer, t. pinnhammer; av PEN, sbst.1 (l. PENA, v.), o. HAMMARE, sbst.2]
(i fackspr.) hammare (se HAMMARE, sbst.2 1) med (lång o. smal) pen (l. med två penar), i sht använd för uträckning av ett arbetsstycke o. d. GripshR 1585, s. 180 (om murhammare). Scheutz Bleckarb. 11 (1849; om hammare med två penar). HantvB I. 2: 125 (1934).

 

Spalt P 583 band 19, 1952

Webbansvarig