Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PICKLA pik3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. pickla, peta, sticka, vidröra lätt, pillra m. m.; jfr t. pickeln, picka lätt m. m.; till PICKA, v. (jfr PILLA, v.)]
(vard., mindre br.) knåpa, pilla. Han picklade med sin karburator. DN 1928, nr 267, s. 11. Han sätter ett par lurar för öronen, picklar med kontakterna. Barthel Sill 62 (1929). Nerén BilB 2: 230 (1931).
Särsk. förb.: PICKLA IHOP10 04. (vard., mindre br.) knåpa l. sätta ihop (smådelar o. d.). Engström Kryss 139 (1912).

 

Spalt P 792 band 20, 1953

Webbansvarig