| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PICK OCH PACK pik4 o pak4, äv. 1 0 4, sbst. oböjl. n.
(vard.) saker som man har med sig på en resa l. en vandring l. dyl. l. som man måste samla ihop, då man skall ge sig av från ett ställe; tillhörigheter, ”tross”; numera vanl. bestämt av en genitiv l. ett possessivt pron. Schroderus JMCr. 348 (1620). Movitz tog sitt pick och pack, / Och lärdoms sätet flydde. Bellman (BellmS) 2: 63 (c. 1778, 1791). Jag (tog) mitt pick och pack under armen, och vandrade .. till Stockholm. Polyfem III. 5: 2 (1810). Han packade in allt sitt pick och pack på forvagnar och gaf sig åstad. SKN 1843, s. 209. Granlund Carlé OdågKrigsäv. 180 (1915). — särsk.
a) (†) i uttr. lägga sitt pick och pack tillsammans, samla ihop o. packa in sina saker. Schroderus Os. 2: 697 (1635).
b) (numera bl. tillf.) utan bestämning i form av en genitiv l. ett possessivt pron.; särsk. i uttr. (resa) med pick och pack. Schroderus Os. III. 2: 341 (1635). (Han) skyndade sig med pick och pack sina färde. Widekindi KrijgH 157 (1671). Hellberg Samtida 1: 30 (1870). TySvOrdb. 1740 (1932). särsk. (†) ss. subj. l. obj. När fienden .. öfwergifwer lägret, pick och pack. Isogæus Segersk. 948 (c. 1700; möjl. adv.). (De) flykta alla, och pick och pack i brådskan ligga får. Kullberg Ariosto 3: 239 (1868). jfr Bellman (BellmS) 2: 102 (c. 1765, 1791).
Spalt P 793 band 20, 1953