| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIL pi4l, interj. o. sbst.4 oböjl., förr äv. PILJ, interj. o. sbst. oböjl.
(numera mindre br.) interj. med vilken en fågelhund av jägaren kommenderas att rusa fram o. stöta upp det tryckande villebrådet; äv. i substantivisk anv., om detta utrop. Törneros (SVS) 168 (1824; sbst.). Ehrencreutz Hund. 13 (1856). Östergren (1935). — särsk.
a) (föga br.) i uttr. kommendera en hund till pil, kommendera en stående hund att rusa fram. Greiff Jagt 112 (1821).
b) i uttr. pil på (honom o. d.), äv. (vard.) i oeg. anv.: buss på (honom osv.) (jfr BUSS, adv. 2). VL 1893, nr 270, s. 2. VLitt. 3: 840 (1902).
Spalt P 841 band 20, 1953