| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PINETERA l. PINTERA, v.; pr. sg. -ar.
(†)
1) intr. l. abs.: göra bot l. lida sitt straff för l. (möjl.) ångra ngt. Envallsson Julaft. 29 (1801).
2) tr.: utstå l. lida (ngt). Som hon medelst sin stora motgång måst mykket pintera, så har hon dåk (osv.). VDAkt. 1749, nr 516.
Spalt P 882 band 20, 1953