Publicerad 1953 Lämna synpunkter PINGLA piŋ3la2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or. Etymologi [sv. dial. pingla; möjl. bildl. anv. av PINGLA, sbst.2 1 (med tanke på grodynglets form)] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) grodyngel. Lenæus Delsbo 158 (1736, 1764). NatLiv 152 (1927). Spalt P 883 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se