Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINJE pin4je l. pi4nje, stundom (i sht i vers) PINJ pin4j l. pi4nj, äv. (förr vanl., numera bl. ngn gg) PINIE pin4je l. pi4nje l. pi4nie (trestavigt) (pi´nje Dalin), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er ((†) pinien HovförtärSthm 6/5 1636 C).
Ordformer
(pineer, pl. 1550. pini- 1613 (: Pini Kerner). pinie 1613—1952. pinj 1876—1941 (i vers). pinje 1798 osv.)
Etymologi
[jfr t. pinie, ä. fr. pigne, span. piña; av lat. pinea (i bet. 1). till pineus, adj. till pinus, tall, pinje (varav eng. pine, fr. pin). — Jfr PINEAL-, PINEN, PINGEL, sbst.2, PINJOL, PINJON]
1) (†) om de nötliknande, ätliga, mandelsmakande fröna av pinjen, pinjefrö, pinjekärna, pinjenöt; äv. om pinjekotte; jfr PINGEL, sbst.2, PINJOL 1, PINJON. Pineer, the äre någet när sådane som forekotter eller annet slijkt. G1R 21: 150 (1550). Glaserade Pistager .. Orange skahl och Pinier. HovförtärSthm 1722 A, s. 1574. (Ekenberg o.) Landin (1894).
2) (den sydeuropeiska) tallarten Pinus pinea Lin. Atterbom Minn. 509 (1818). I nordanskogen / der nickar granen: / .. gå ned, der pinier / och palmer sucka. Rydberg Dikt. 1: 36 (1876, 1882). Hedberg BleknBrud. 187 (1951).
Ssgr: (2) PINJE-BARR. jfr barr, sbst.1 Heidenstam Vallf. 172 (1888). —
(2) -DOFT. Lönnberg Kåre 289 (1887). —
(2) -DUNGE. Hagberg Shaksp. 8: 290 (1849). —
(2) -FORM. om den form (”parasollform”) som utmärker pinjen. HeimdFolkskr. 77: 15 (1902). —
(jfr 1) -FRÖ, n. vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. Schulthess (1885). Bolin VFöda 296 (1934). —
(jfr 2) -FUR. (numera bl. tillf.) pinje. Lilja HbOdlVext. 139 (1843). —
(1, 2) -KOTTE, äv. -KOTT. NF 1: 1404 (1876). Pinjekotten och granatäpplet, gamla fruktbarhetssymboler, återfinnas ofta (i den äldsta kristna konsten), särskilt i skulpturverk. Hellerström Liturg. 56 (1932). —
(2) -KRONA. WoJ (1891). —
(jfr 1) -KÄRNA, r. l. f. = -frö; vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. Chesnecopherus RegIter B 2 b (1613). Romas kungsbröd med inbakade russin och piniekärnor. Beckman Påfv. 177 (1880). —
(2) -LUND. Rydberg Dikt. 1: 156 (1882). —
(jfr 1) -NÖT, r. l. f. [jfr t. piniennuss, eng. pine-nut] = -frö; vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 208 (1857). —
(2) -SKOG. [jfr t. pinienwald] Atterbom Minn. 509 (1818). —
(jfr 2) -TALL. [jfr t. pinienkiefer] (numera bl. tillf.) pinje. VetAH 1798, s. 62. Lyttkens Växtn. 1549 (1913). —
(jfr 2) -TRÄD. [jfr t. pinienbaum] (numera bl. tillf.) pinje. Dalin (1871). —
-ÄPPLE, se d. o.

 

Spalt P 890 band 20, 1953

Webbansvarig