Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINKRUS l. PINKERUS, n.; best. -et.
Ordformer
(pink- (-ck-) 1640, 1805—1847. pinka- c. 1875. pinke- 1647)
Etymologi
[sv. dial. pinkrus; förleden möjl. besläktad med sv. dial. pjank, pjånk, svagt brännvin (jfr PJÅNK), o. motsv. nor. dial. pink, svagt brännvin]
(†) (ett litet) rus. De ville tämligen fylla oss, men vi slapp med ett litet pinckrus. DelaGardArch. 9: 74 (1640). Tholander Ordl. (c. 1875).

 

Spalt P 894 band 20, 1953

Webbansvarig