Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINOL pinå4l, ngn gg PENOL penå4l, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pen- 1890 (: Penolspets). pin- 1913 (: pinoldocka) osv. Anm. I ä. tid förekommo äv. sådana bildningar som pelon o. penon (se TT 1897, Allm. s. 265))
Etymologi
[jfr dan. o. nor. pinol, penol, t. pinole; av ovisst urspr.]
tekn. cylindriskt metallstycke med härdad spets, som anbringas på den rörliga dockan på en svarv o. användes till att spänna fast ett arbetsstycke, (svarv)dubb. HufvudkatalSonesson 1920. 1: 52.
Ssgr (tekn.): PINOL-DOCKA, r. l. f. docka (se docka, sbst.1 6 c) försedd med pinol, dubbdocka. Auerbach (1913). VaruhbTulltaxa 1: 502 (1931). —
-SPETS. [jfr nor. pinolspiss] Zidbäck (1890).

 

Spalt P 904 band 20, 1953

Webbansvarig