Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIP pi4p, adv.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förstärkande bet.: alldeles, fullkomligt. jfr: (Myggen) stod pip stilla i luften vid örat. Martinson VägKlockrike 46 (1948) [jfr PIP, sbst.3, PIPA, v.1].
Spalt P 915 band 20, 1953