Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRR pir4 l. PIRRE pir3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pirr 1845 osv. pirre 1949 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pirre, m., visst slags hornbit på makrilldörj; möjl. besläktat med PIRRA, sbst., o. PIRRA, v.2]
(på västkusten) fisk. på ränndörj: hornbit som är försedd med två hål, det ena för den övre känsan l. tömmen, det andra för reven (snöret), o. som vanl. anbringas strax nedanför föreningspunkten mellan dessa båda delar av ränndörjen samt tjänar till att hålla ut känsan från (o. hindra den att sno sig om) reven. Ekström AfhFiska 116 (1845). Hasslöf SvVästkustf. 94 (1949).
Ssgr (på västkusten; fisk.): PIRRE-HORN. = pirr. SkrGbgJub. 19: 168 (1923). —
-TÖM. på ränndörj: den töm som löper genom pirrens ena hål. SkrGbgJub. 19: 167 (1923).

 

Spalt P 947 band 20, 1953

Webbansvarig