PIRVVICKOT, adj.
Etymologi
[med avs. på förleden jfr sv. dial. pirva, med hast slinka in i ett hål, ha samlag, pirvla, röra sig fram o. tillbaka, ävensom PIRRA, v.2 (jfr äv. d. dial. pirrehvimsker, bångstyrig, halvgalen); med avs. på efterleden jfr sv. dial. vikker, liten, pigg o. rörlig yngling, ostadig o. lättsinnig ung man, vickug, vickande, ostadig (till VICKA, v.)]
(†) livlig, pigg, yster, ”kåt”. Sengalster förskaffa sigh nog, pirf-wickota gossar. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 218.
Spalt P 950 band 20, 1953
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
