Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLAGIATOR plag1ia3tor2, äv. —40, m.||ig.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Etymologi
[jfr t. o. eng. plagiator; av lat. plagiator, människorövare, till plagiare (se PLAGIERA). — Jfr PLAGIATÖR]
person som plagierar l. gör sig skyldig till plagiat. Holmberg 2: 410 (1795). Laurin LivKonst 194 (1930).

 

Spalt P 1006 band 20, 1953

Webbansvarig