Publicerad 1953 Lämna synpunkter PLAGIATÖR plag1iatö4r l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Etymologi [till PLAGIERA (jfr PLAGIATOR)] (numera bl. tillf.) plagiator. Berzelius Kemi 2: 24 (1812). Form 1943, s. 4. Spalt P 1006 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se