| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) (†) klump, klick, ”kladd” o. d.; anträffat bl. i mer l. mindre oeg. anv., om småposter. Ath han icke sender skath eller annen deel, som han hit forskicker, j plwmper, wthan lather thet komma alth tiidh swmman al j sendher. G1R 3: 131 (1526).
2) fläck; numera bl. om bläckfläck som uppkommer vid skrivning därigm att bläck droppar ned från pännan på papperet o. d. Sätta, göra en plump. Schroderus Dict. 117 (c. 1635). Pilgren FigBröll. 94 (1785). Att (färgen) sprider omkring sig och ofta lemnar stora plumpar på tyget. Idun 1888, s. 358. (Skolpojkens) böcker äro flottiga samt fulla av plumpar och bockar. DN(A) 1952, nr 153, s. 8. — jfr BLÄCK-PLUMP. — särsk. (utom i a numera bl. tillf.) bildl., om ngt som skämmer l. stör o. d. Topelius Dagb. 2: 177 (1835). Jag sitter som en civil plump bland alla uniformerna. Nyström StridSår 36 (1915). jfr GROV-PLUMP. särsk.
a) (fullt br.) i mer l. mindre klart utförd bild (syftande på bläckplumpar i en skrivelse o. d.); särsk. (ngt vard.) i uttr. plump i protokollet, om fadäs l. ”tabbe” o. d.; jfr PLUMPA I 2 b α. En Ort .. Der falskhet aldrig än med swarta Plumpar bläckat / Den hwita Redlighet och Lilje-rena Tro. Eldh Myrth. 5 (1716, 1725). En plump i protokollet utgör utrikesministerns förlöpning mot herr Järte. SvD(A) 1925, nr 140, s. 4.
b) (†) i bild, syftande på fläck på kläder. CAEhrensvärd Brev 2: 41 (1795). Du plump uppå Naturens klädnad skära. MarkallN 2: 58 (1821; om åsnan Markall).
Spalt P 1230 band 20, 1953